Sjuk. På riktigt.

Japp. Jag är sjuk. På riktigt. Det är inte som jag inbillar mig. Nu har jag varit på vårdcentralen och fått det bevisat. Jag jobbar inte i dag heller. Egentligen hade jag tänkt jobba idag, åtminstone några timmar. Men, när febern steg över 38 igår kväll igen, kände jag att nähä du, Hönsamaja, det blir nog inget med det...

Febern har varit så konstig. I morse när jag vaknade kl 6 hade jag 37,7. Jag ringde och fick en tid hos läkaren kl 10. En halvtimme innan jag skulle åka hade jag 38,3. (Men ingen kollade där på VC, lite konstigt).

Hur som helst, sänkan är hög. Läkaren tror det är bihåleinflammation, så jag fick penicillin och nasonex (nässpray). Men hostan då? frågade jag. Det var ju för den jag sökte. Ja, visst ja, sa läkaren. Och skrev ut Molipect (slemlösande, inte så mycket dämpande). Jag hade behövt nåt rejält att sova på, typ Coccillana.... ;)

Nu är jag hemma med en kasse från apoteket. När jag ändå var där, påminde de mig att två recept jag har går ut 14 februari. Ja men ta det med då, sa jag. Frikort är bra! Men det kostade mig ändå nästan 500 kr, allt går inte på frikort...

Det fick bli McDonalds på hemvägen. Orkar inte göra nån mat precis, och då kunde jag köpa med kaffe. Gott för halsen med varmt att dricka! Jag köpte Zyx på apoteket. Har ni prövat det? Det är som bedövning, när man har ont i halsen. Jag gillar dem. Alltså, när man har riktigt ont i halsen. Och det har ju jag.


Jag har lovat spela på en begravning i morrn. Jag är typ deras sista hopp... Inte sjunga, bara spela. Kompa en annan musiker. Och det är inte jobbigt, det funkar säkert! Alltså, det tar inte en timme. Jag behöver inte typ prata med nån, bara gå dit, sätta mig vid pianot och spela lite. Lugnt och stilla kommer det också att vara. Men det känns lite knasigt när jag inte jobbat den här veckan... Fredag är ju veckans viktigaste dag för mig, så då måste jag nästan jobba i alla fall.... Läkaren undrade om jag behövde sjukskrivning, men jag sa nej. Så länge vill jag inte vara hemma!!

Annars är det för mycket nu. Maken är trött. Och är väl inte riktigt pigg han heller. Idag kommer han hem sent, sent. Jag sa till honom att äta nån middag på stan, innan han träffar de han sak träffa. Eller i alla fall innan han kör hem. Komma hem hungrig kl 20-21, och köra bil i mörker och snörök med halka - det är inte bra! Ibland gör han som jag säger.

Svärfars operation blev av igår. Han var lite förvirrad, men ringde hem två gånger på kvällen (han var inte sövd). Däremot behöll de honom på uppvaket. Även idag var han kvar där, han tyckte han var så trött. Stackarn. Jag undrar om man kan ha en finare svärfar än vad jag har <3 Han har verkligen sörjt med oss i vår barnlöshet. Alltså MED oss. Alltid en kram eller en klapp på kinden... Hoppas det här går bra. Jag tänker då inte besöka honom, förrän jag är frisk.

Nähä, soffan igen, kanske??