Osäkerhet.

Vi är osäkra. Väldigt osäkra. Socialen gav oss en hint, i torsdags, att det förmodligen inte går igenom ett LVU =alltså ingen placering hos oss. Skälen lämnar jag tills vidare.

Domen har ännu inte kommit. Vår soc sekr tyckte det var positivt, ju längre domen dröjer. Det betyder att de är oeniga, menar hon. Och så kanske det är. Idag är det tio dagar sen förhandlingarna, och så här länge har inte domen dröjt, vad vi vet. När rätten var enig i sitt nej, tog det tre dagar. När rätten var oenig i sitt nej tog det 7 dagar. Så nu hoppas, hoppas, hoppas vi så klart. För barnens skull!! Men även för vår skull.

Så jag pratar om lite annat i stället! (För att skingra mina tankar lite grand...)


Vi har ett litet minihus i trädgården, på en pinne, där vi matar fåglarna. Vi har haft fåglar hela vintern, men senaste månaden, eller två månaderna, har de ökat!! Det är många fler i antal, och många fler arter. Roligt! Vår egna teori är att det inte finns så många som fortfarande matar, så det är ont om mat för dem. Men vi matar!!

Här om dagen var det en liten blåmes, som krupit in under taket. Antingen hade han av misstag kommit in, och sen inte kommit ut. Eller - så försökte han bygga bo där inne! Maten levererad till dörren, liksom.... :)

Han, (eller hon?) blev i alla fall utsläppt därifrån...

Vi har varit ute i trädgården och jobbat nu i helgen. Lite mysigt med alla fåglar runt omkring, som inte är särskilt rädda för oss... Vi har vänt jord, rört om lite i rabatter, rensat bort löv (inte från vår trädgård i alla fall!!!), städat ur växthuset och lite sånt. Jag har sagt det flera gånger förut, men säger det igen: det är så läkande att vara i trädgården och pyssla... Jag mår bra av det!

Nähä. Nu återgår jag till att försöka inte vänta på att soc ringer, eller ens försöka tänka på det...

kram på er!