Det är tredje gången vi har blivit matchade mot barn. De två första gångerna har förvaltningsrätten valt att inte döma till LVU. Den här tredje gången har ingen dom kommit än. Men det lutar åt att det blir ett nej igen. Socialen och deras advokat var rätt säkra på det.
Vi stänger inte ner och deppar ihop förrän domen kommit. Ju längre domen kommer, desto osäkrare är ordföranden och hans/hennes nämndemän. Rätten lovade domen den här veckan, men än har den inte kommit.
Socialen är helt förtvivlade och förstår inte vad det är som händer. Det har aldrig varit problem att få igenom ett LVU i såna här fall, när det rör såna här saker i de här åldrarna. Håller domstolen på att svänga? Är det ett nytt praxis som utvecklas? Grannlänet har däremot fortfarande enkelt att placera barn med LVU. Det känns inte bra, att det ska bero på var nånstans du bor...
Ska vi ge upp nu?
Vi kommer med andra ord aldrig få nån, eller några små här, att ösa vår kärlek över...
Jag kommer bli bitter. Jag blir en bitter jävla kärring, som gapar och skriker på ungarna när de leker på gatan... Det är inte så jag vill bli. Det har jag pratat mycket med min kurator om. Men jag blir nog bitter i alla fall...
//
NÄE! Nu igen! Och igår tog de upp dåliga fosterföräldrar på Uppdrag granskning. Kanske är det detta som får domstolarna att dra öronen åt sig? Men det är helt sjukt att barn som far illa inte ska få chans att få ett BRA hem istället för ett dåligt som bryter ner dem istället för att bygga upp. Och att de inte ersätter de dåliga fosterhemmen med bra...
SvaraRaderaKram och kämpa vidare!
Tack för fina och uppmuntrande ord!
RaderaVi kan ju bara gissa vad det är som händer i domstolen nu, det händer ju att praxis ändras. Men en så här lokal praxisändring känns inte rätt. Är det nån som har erfarenhet av domar i förvaltningsrätten, berätta gärna!!! Men visst, det är inte alls otroligt att det spelar in, den debatt som varit nu: dåliga fosterföräldrar och usla familjehem. Men det var DÅ, det har hänt en hel del sen dess... Socialen har haft många granskande ögon på sig de senaste åren. Nu vill de (i alla fall vårt län) att familjehemmen ska ha gått utbildning också... Vi är granskade och kollade, in på bara skinnet... Det är den granskningen som vi kanske inte orkar med en gång till, som vi känner nu... Dessa barn, som mått dåligt i sina familjehem, och inte klarat skolan osv, hur hade de mått om de hade placerats lite tidigare??? Och fått en ärlig chans här i livet??
Hur kan man stå ut med sig själv som människa, och sitta och döma dessa barn till ett miserabelt liv?? För det är vad de får.
Äsch, det här är inget roligt inlägg. Men jag är så jäkla besviken. På de föräldrar som missköter, misshandlar och vanvårdar sina barn. På de nämndemän i domstolarna som inte tar sitt ansvar.
Vi har inte gett upp än. Vi har sett för mycket av eländet, för att sluta bry oss. Och vågar man inget, då är man bara en liten lort, som Skorpan Lejonhjärta säger det...
Usch, jag blir så ledsen :( Varför ska det vara så svårt? Det finns ju så mååånga barn som behöver kärlek och trygghet.
SvaraRaderaSTOR KRAM <3<3<3
C