Fredagsfunderingar från fikabordet...

Sitter här och funderar lite. På stort och smått. Det snöar ute. Jag älskar när det snöar!! Särskilt när det allra första snön kommer, då pirrar det i hela kroppen på mig och jag blir alldeles lycklig! Jag funderar på den värld som alla barn växer upp i... Är det nåt som är bra, eller? De senaste dagarna, har handlat mycket om näthatet. Det fanns inte när jag växte upp. (= så gammal är jag).

Jag har varit förskonad från knäppa och elaka kommentarer. Visst, det har hänt, en handfull gånger. Och jag blir då såklart både lessen och arg. Alla har väl rätt att säga vad det tycker, men man behöver ju inte såra eller skada andra för det.

Men allra mest har jag fått positivt här!! Många fina, stöttande och positiva kommentarer. Det är de som gör, att jag sträcker på mig igen, och faktiskt går framåt några steg till. Så TACK söta ni, för de fina ord ni skriver till mig!! Jag behöver dem så väl...

- - - - -

Jag har, liksom flera andra bloggare nu gjort, tagit tag i det här med vikten. Igen. Herregud, hur svårt kan det vara?? Jo, det ska jag säga -det är såååå svårt!! Men när jag läser här  hur fler kämpar, så får jag faktiskt lite inspiration! Maken har också börjat, och det är nog det bästa av allt! Han tänker bara gå ner fem kilo... Jag satsade hårt på oturstalet, och hoppas kunna gå ner 13 kilo på 13 veckor!! Ha! Jag vet att det är väldigt optimistiskt! Men jag har gjort det förr... Och vill ni veta nåt hemskt, så är det just 13 kilo som jag har gått upp sen jag började med ivf... En del skyller jag på hormonerna. Annat skyller jag på depp och ledsamma besked... Ibland har man liksom fullt upp att överleva dagen, då struntar jag i vad jag äter. Och visst är jag värd.... fika/godis/öl/glass .... eller vad det nu kan vara...

Men nu, jäklar i havet, så ska jag försöka. På riktigt.

Det kommer inte bli enkelt. Redan till helgen väntas födelsedagskalas. Tårta. Grädde. God mat. Godis när vi tillsammans med syskonbarnen tittar på Mello på storbild... Hm. Sen ska vi faktiskt åka bort, maken och jag. Fem dagar i London. Iiiiiii  - vad jag längtar!! Men, det där med diet är så mycket knepigare när man inte är hemma. Eller hur?

- - - - -

Jag lämnar tråkig diet, och tänker lite mer på resan i stället. Mycket spontant. Men ack så otroligt välbehövligt. En vän jag har, som också tagit det tuffa beslutet att acceptera sin barnlöshet nu, har varit iväg med sin man. Visserligen i sol och bad. Men ändå. Jag tror det är superviktigt att få åka iväg. Bara vi två. Ingen telefon som stör. Ingen dator. Inget jobb (!!!!!!!). Vi tar dagen som den kommer, gör det vi vill, njuter av varandra och allt runt omkring oss. Det går att hitta billiga resor, även om man inte vill flyga med Ryanair... ;) Man får bara leta lite, tänka sig olika flygbolag, och kanske vara lite mer flexibel när det gäller resdagar. Det kommer bli så härligt!!

- - - - -

Det här blir visst ett sånt där hoppigt inlägg... hahaha! Men så är nog mina tankar just nu. Lite hoppiga. Röriga, kanske... Jag är ju en skrivande person, och mår bra, när jag får skriva av mig.  Så även det här, lite hoppiga, hjälper mig. Hjälper mig att formulera mina tankar.

Jag hade långa samtal med min mamma igår. Vi umgicks nämligen själva hela dagen. Härligt! Hon uppmanade mig absolut att inte jobba mer än 50% även nästa läsår. Klarar vi det ekonomiskt, så vore det underbart... Jag mår så mycket bättre nu. Stor skillnad. Och, om vi blir familjehem, så har jag ju fullt upp ändå. Blir vi inte familjehem, ja då kan jag ju alltid ta tag i den där uppsatsen då da... Det löser sig. Så känns det idag, i alla fall. Det löser sig.

Nu ska "hemmafrun" ner på stan, apoteket och optikern står på programmet. Sen hem och göra fisksoppa till lunch, innan jag städar här på eftermiddagen. Vi måste handla inför helgens kalas också. Men, kvällen är ju lång - affären har väl öppet till 22, minst!


Kram till alla som läser här!! För, jag har ju trots allt nåt viktigt att berätta... (ibland mer än andra gånger....)