Mitt i februari. Snö och minusgrader. Precis som det ska vara!!
Vi firar inte alla hjärtans dag, maken och jag. Det har vi bestämt. Vi har förlovningsdag ett par dagar före och så fyller jag år några dagar efter. Det räcker så.
Men på tåget igår kom en konduktör och bjöd på godishjärtan!! Jag tackade nej, men blev ändå lite glad över gesten. Men jag köper inget extra, eller går nåt extra. Det räcker så bra med alla annan kärlek den här veckan ;)
Jag kämpar mot kalorierna, men just idag känns det bara bra! Jag väger mig på morgonen, innan jag hoppar in i duschen och före frukost. Samma varje gång. Det är enklare att jämföra då. Idag visade vågen -2,0 jmfr med för tio dagar sen... Men. Och det kommer ett Men. Vi ska ha kalas i helgen. Svärföräldrarna kommer hit. Och det blir förutom mat, även kakor och tårta. Det enda som gäller då, är fokus, fokus, fokus. Inte äta. Inte äta. Inte äta. I alla fall inte av alla sorter. Nåt kan jag få smaka. Det är ju i alla fall min födelsedag, och så är det lördag. (Jag vet att det är fel, fel, fel att belöna med hjälp av mat. Men jag kommer inte ifrån det.).
De där eländiga bebisar fortsätter att ramla in. Den jag så säkert trodde skulle födas i måndags, bidde inget.... Så den väntar vi på än. Och så kom jag på en till i mars, och så ännu en i juni. Och den i juni är lite sur, mamman finns i min närhet, och jag har lite svårt för henne. De fick ju nyss ett barn, och så snabbt på nästa. Och det var inte ens meningen. Hmpf...
Idag ska jag städa, tror jag. Tvätt maskinen snurrar redan. Sen blir det simning ikväll, hoppas jag. Jag har redan börjat ladda inför nästa veckas resa... Vi åker på torsdagkvällen. Socialen kommer på besök på eftermiddagen, men de får inte stanna mer än två timmar, för sen måste vi åka till flyget... ;) Vi hoppas få veta lite mer av det här soc-besöket. Vi antar att nämnden tog beslut om LVU, och att det nu är i förvaltningsrätten. Kanske är det redan klart? Rätten har ju två veckor på sig, från det att anmälan kommer in. Vi väntar och ser...
kram på er!
Vilken trist blogg du har. Jag började läsa lite om er kamp om att bli föräldrar/fosterföräldrar, men när du skriver bittert och surt om andra som ska bli föräldar att det inte är kul att läsa längre. Att barn blir till och föds är ju ett av livets största glädjeämnen oavsett om man blir föräldrar till dem eller bara iakttar på avstånd. Att ni själva inte lyckats än betyder inte att ni ska gå runt och vara sur och bitter på andra, tycker jag. I så fall kommer riskerar du att vara en gnällkärring resten av livet för det kommer aldrig sluta födas barn. Att skriva att du blir sur för att någon blir förälder bara för att det är snabbt inpå förra och en "olyckshändelse" är riktigt barnsligt och trist. Vad har du att göra med vilken takt andra väljer att skaffa barn och om det inte ens var med mening vad kan dom då göra åt det?
SvaraRaderaMen vad bra, då slipper du ju läsa här! Jag kanske är bitter och sur?? Får jag inte vara det???
RaderaMen det var väl det mest korkade o okänsliga jag läst på länge!!! Jävla idiot! Jag ligger med mitt längtansbarn sovandes på magen o förstår precis hur Hönsamaja känner sig. Att du reagerar som du gör visar bara på empatisk brist o jävligt dålig insikt! Hönsamajas blogg är en av de viktigaste (o minst bittra!) bloggarna eftersom den visar att det finns ett bra liv att leva när man tvingas att säga stopp till barnförsök.
RaderaSnälla Hönsamaja ta inte åt dig av idiotens ord, din blogg är inte bitter o så himla viktig!
Tack söta jenny_maria! Ni som hängt med min blogg ett tag, vet ju hur läget är...
Radera