Nu har jag sjungit julkonsert fyra kvällar i rad... Roligt! Men jobbigt också. Mitt i allt detta är mitt huvud fullt av nåt annat... Tankarna är upptagna av någon annan...
Idag är jag ledig. Och i morgon lördag. På söndag väntar julbord, och på kvällen ska jag sjunga igen. BRA när jag har saker att göra, för då tänker jag inte så mycket. Men nu har jag alltså två dagar... De är ju inte helt lediga, för idag ska jag städa, och i morrn ska vi till goda vänner på födelsedagslunch. Men det finns tid för tankar.
Jag funderade på om jag skulle ringa vår kurator, och kolla om jag fick komma idag till henne. Jag har tid nästa vecka, på Luciadagen. Men, det har inte blivit av. Jag känner inte riktigt för att ge mig ut och köra åtta mil, på snöiga vägar. Nu är det -20 grader ute...
......
Vi är inte sams om en sak, min man och jag. Det händer typ aldrig att vi inte är överens. Jag har nämligen pratat med en god vän, om vår situation, om det lilla barnet som far så illa. Maken tycker inte jag skulle sagt nåt. Vi vet inte om vi får prata om det, säger han. Jag tycker inte jag sagt nåt utmärkande, vi har inte fått en enda liten hint om att vi inte får prata om det, att vi skulle ha nån form av tystnadsplikt! Inte en enda gång har soc sagt nåt om detta. Vi har ändå valt att inte säga så mycket, av respekt för de inblandade. Det lilla jag har berättat, eller skrivit här - är typ ingenting av det vi fått veta...
Vem som helst, som hör något om ett barn som far illa, kan göra en anmälan. Till socialen eller till polisen. Det räcker med misstankar. Om någon gör en polisanmälan, måste polisen anmäla det till socialen, som måste ta tag i det.
Men vi kan inte göra nån anmälan. Det är inte vår sak. Vi ska bara finnas där för barnet, när det väl är dags. Men när blir det...?
Ni som känner mig, har läst vad jag skrivit, ni har säkert förstått - att planera är min grej... ;) Jag vill veta vad som händer. Vad som ska hända. Så den här situationen är riktigt, riktigt jobbig för mig. Men jag tränar. Och jag försöker.
Så, vad ska jag hitta på idag??? Städa går ju rätt snabbt. Jag har handlat alla julklappar, skrivit julkorten... Måste försöka hitta på nåt, så att jag förströr mina tankar...
Kram på er, och tack för alla fina ord! Det är ju inte bara jag som tycker världen är knepig, märker jag....
Baka bröd? Så kan du knåda ut en del frustration i degen? Och så har ni gott bröd sedan :-)
SvaraRaderaJag har faktiskt bakat julkakor (stjärnor som min mormor alltid gjorde). Och så kokade jag lite fudge också... Bakade både bröd och lussekatter i helgen. Känner väl nåt behov av att "prestera", och att ha saker att göra = slippa tänka...
Radera:)
Kan inte din vän göra en anonym anmälan till socialen? Eller det kanske inte är så bra.... Men man känner sig ju lite desperat när man läser!
SvaraRaderaVi vill inte på något sätt påverka, eller lägga oss i... du fattar nog. Och vi vet ju egentligen inte, vi har ju "bara" hört soc prata. Vi VET ju inte, för vi har inte sett nåt själva....:(
RaderaVisst känner man sig desperat. Lessen. Orolig.
Fina ni.... va vi tänker på er!!! Önskade jag hade kunnat kramat om dig i Onsdags, men nästa gång vi ses ska du få en större kram.... ses innan jul????
SvaraRaderaKramar i mängder!!