Men ååååå vad tiden går långsamt...
Jag vet att jag inte ska hoppas för mycket. Men jag kan inte låta bli.
Dumt? Förmodligen.
Kan vi inte hoppa fram två veckor så att vi får besked NU??????
Hur ska jag tänka? Vad ska jag göra....???
En ganska vanlig fru. Eller... När jag väl hittade mannen jag älskar, så kanske det är försent? Hjärntumörer som var elaka, när jag var 28 år, gjorde det omöjligt att bli gravid. Men, efter 8 år hände nåt.... Det började komma tillbaka lite hormoner. En ny fråga väcktes, skulle jag kunna bli mamma i alla fall? Eftersom mitt landsting tyckte jag var för gammal, så fick det bli privat vård. IVF. Men vad hände? Vi fick inget barn med IVF. Kan vi bli familjehem då?? Livet = Upp. Och ner.
Åh, vännen, jag önskar jag visste vad jag skulle svara på det, men jag är tyvärr lika otålig och brukar inte kunna fokusera på annat än det som ska komma...kanske att jag brukar tänka att det är underbart att fortfarande ha något att se fram emot innan det blåser över, men det här är ju en helt annan sak, det blåser inte över det är ju något som ska finnas kvar.
SvaraRaderaKanske kan du försöka tänka hur underbar känslan kommer vara när dagen är kommen och att den könslan bara kommer en gång? En endaste gång.
Lycka till, hur det än går med otåligheten.
många kramar
Förstår din frustation, jag hade varit likadan.
SvaraRaderaHoppas snart flickan kommer till er.
Kram från Trelleborg.
Se till att sjunga utav bara hundan idag... jag sitter ju i publiken!! Du vet att jag lider lika mycket av att tiden går långsamt som du gör... du är ju mig i en spegel ;) Kramar om massor!!
SvaraRaderaTack för uppmuntrande ord... Behöver det. Just nu har jag en liten svacka...
SvaraRaderaPratade precis med soc sekr. Det har blivit uppskjutet tills på tisdag... Advokaten hade begärt det. Det kan fortfarande ske nåt före jul, men vi vet ju inte.... :(
Och nu har soc ingen insyn i familjen längre, de har sagt ifrån sig det. Och det kan de tyvärr välja...
Skrämmande.