Förvirrat. Mer än nånsin.

Nu har vi ännu en gång haft besök av socialsekreterare. Märkligt. Och inte alls på något sätt likadant som förra gången!

Idag var ett första möte, med den här kommunen. Vi pratade lite allmänt, väldigt löst, kändes det som. De gick nog in lite för att skrämma oss också, men inte alls på samma sätt som den stora kommunen vi haft besök av tidigare. I början gick det mest ut på OM vi ville bli familjehem. Jag försökte några gånger hänvisa till det barn vi fått förfrågan om. Men det gick inte. De ville inte prata om barnet. Till en början. I slutet ägnade de nog en kvart åt att berätta om barnet, och dess problematik.

Vad betyder det? Vill de ha oss som barnets familjehem? Räknar de redan nu med oss?

Socialsekreterarna vill träffa oss igen, men den här gången var för sig, samtidigt. Djupintervju. Pust! Vi tyckte ju att vi slapp det, med den stora kommunen. Men de är snabba, så vi bestämde tid redan nästa vecka, på tisdagen.

Och det kan bli så, att det blir en snabb placering. Det beror så mycket på vad som händer i familjen. Det kan bli så, att de ringer redan i morrn... Men när de säger så, då tycker ju jag att det låter som om vi ska få det här barnet - eller? Samtidigt är vi ju på intet sätt godkända av den här kommunen, som familjehem... De berättar då, att man kan göra klart utredningen och intervjuerna i efterhand....

Hm.

Känns förvirrat det här.

Och jag vet inte hur jag ska tänka och känna. Ska jag börja förbereda mig? Hoppas? Längta och tro? Nej, det vågar jag inte. Inte än. Jag är en luttrad ivf-kvinna... Ha! Här hoppas inte på nåt för tidigt, minsann!!!

Så jag fortsätter att leva i den här bubblan. Planera saker vi ska göra, min man och jag, under hösten. Vi tackar jag till fester, vi bokar resor... Skulle det sen bli nåt annorlunda, då får vi tacka nej och lämna återbud.

Aaaaaaaaaaaa......


Jag vill veta. Nu.

KRAM till alla som behöver det....