Vi har blivit uppringda angående en placering av ett barn hos oss. Ett yngre barn, bara 1½ år. Föräldrarna reder inte ut det, så det är en uppväxtplacering. Mor- och farföräldrar bor inte alls i närheten.
Men, det var inte från "vår" kommun, som vi har anmält oss till. Socialsekreteraren hade hört talas om (via bekantas bekantas släktingar typ) att vi ville vara familjehem. Jag berättade att vi var godkända och stod i vänta för en annan kommun. Och då var det typ tack och hej på en gång. En policy mellan kommunerna: när nån har hittat en familj, så tar man inte den från varandra... ;)
Lite synd tycker vi. Det är ju ändå allas vårt ansvar att se till att barnen har det bra, eller hur... Spelar det nån roll vilken kommun vi vänder oss till då? Det har inte kostat kommunen så mycket än, vi har ju inte gått utbildningen t ex.
Men, men. Vi står fortfarande kvar på Listan. Även om det bara fanns en förfrågan som var öppen under 3-4 timmar, hann mina tankar börja snurra... Ett så litet barn... Vad behöver vi? Barnstol, sittvagn... snart även en potta.... ;) Vi får helt enkelt lugna ner oss igen. Och vänta.
------
Nu ska jag ut i trädgården och klippa bort bladen på hostan. Så dumt när bladen blir mjuka och slemmiga, hellre klippa bort dem nu...
kramelikram på er!
Så spännande det måste ha varit att få det samtalet! Men är det nu då klart att det inte blir av? Konstigt att det inte finns större flexibilitet mellan kommunerna..?
SvaraRaderaTack för din fina kommentar, den lugnande verkligen :)
Kram!
Åhhh, vad spännande! Vad synd att det var fel kommun!
SvaraRadera