Förvirrat....

Idag snurrar det i huvet på frun... ;)

Jag var hos kuratorn på förmiddagen. Fick gå ensam, eftersom mannen inte kunde pga jobbet. Vi pratade och pratade och jag fick ur mig massor, tyckte jag. Då hade det bara gått en halvtimma... Jag brukar få mellan 60 och 80 minuter, men idag blev det nog bara 50 min. Konstigt. Jag hade nog kunnat prata mer, men ändå inte....

Jag har tagit ett beslut. En god vän fick barn häromdagen. De har också kämpat, men hon blev spontangravid, inte bara en utan två gånger. Första gången fick hon ett sent missfall, typ i vecka 14. Och den här gången gick  det.

Mitt beslut då?? Jo, jag bestämde mig för att inte må dåligt över det här barnet. Att inte vara lessen, avundsjuk eller arg. Eller besviken. För fan, sa jag till mig själv, låt dem inte bli nån energitjuv!! Jag behöver ju all min energi själv. Jag kan ju inte påverka dem, eller hur? Varför då lägga ner en massa kraft på att vara lessen och arg och förbannad???? Nä, just det. Bara onödigt.

Hoppas jag kan leva upp till mitt beslut. Men, det var ett självklart beslut, och det bara kom! Rakt från himlen, ner i mitt medvetande....

Men det där är också olika. Jag har ju några fler goda vänner, som också väntar barn just nu. Och åtminstone en utav dem gör mig bara glad och lycklig!! Konstigt....

Är jag då "över" vår barnlöshet? Nä. Inte på nåt sätt. Men jag håller på att lära mig att hantera den. Att leva med den. Och må bra.

Snart kommer socialen på hembesök... Spännande, och nervöst. Men jag har god stöttning av vår kurator, som försöker berätta vad det är som händer. Men eftersom vi nu ska få besök hemma, har vi antagligen klarat såväl de skriftliga frågorna, som polisregister och socialens register... hihi...

Visst är det enklare att leva med barnlösheten, när jag/vi har nåt annat att fokusera på. Helst vill jag ju att vi tar hand om ett barn - i morrn!! Men samtidigt är jag mycket medveten om att den här långa tiden är bra! Vi behöver bli riktigt säkra på vad vi gör, och mentalt förbereda oss. Och förbereda våra föräldrar, syskon och vänner. Vi har berättat för våra respektive familjer, som alla är väldigt positiva. Snart måste vi nog berätta för vännerna också...

Jepp. Det var dagens förvirrade tankar. Men jag får nog lite mer ordning i dem, efter varje kuratorsbesök. Hon sätter igång många tankar, som jag sen fortsätter tänka när jag kommer hem...

Nu ska jag iväg och sjunga!!
kramelikram