Igår fyllde jag år. Jag har haft lite ångest över att fylla år, de senaste åren. Men i år gick det bra. Kändes rätt okej, faktiskt. Och då fyllde jag ändå 45. Jag "gick över gränsen".... Nu är jag närmare 50 än 40. Usch, vad det låter otrevligt... Jag fick ett brev från ett försäkringsbolag för nån vecka sen.... "Nu när du är i femtioårsåldern...." Nähä, tänkte jag, och slängde brevet. Det kändes INTE bra....
Det är en annan sak, som gör att jag var ganska lugn över att fylla år. När jag växte upp, var jag helt säker på, att jag bara skulle bli 29 år gammal. Det stod liksom med eldskrift inne i huvudet på mig. Nu blev det så, att när jag precis skulle fylla 29 var jag riktigt sjuk. Länge. Då upptäcktes och behandlades mina tre hjärntumörer. Alltså, cancer i huvudet. Hur kul är det.... Men jag överlevde, och fixade det!! Då ändrades siffrorna. Jag var sen helt övertygad om, att jag bara skulle bli 44 år. Stora tydliga siffror. Fullständigt övertygad.
Men, vad hände?? Jo, jag klarade det! Jag har överlevt, och blivit mer än 44 år gammal!!
Igår bestämde vi, min chef och jag (hon har haft bröstcancer, och har förståelse för mina tankar kring cancer och död), att vi ska leva LÄNGE till.... Så, nu gör jag nog det. Har inte dykt upp nåt nytt tal i huvudet än, så....
Min guddotter har fått en dotter. Alltså har jag fått en guddotterdotter? Är jag inte bara gudmor längre, utan även gudmormor?? :)
Jag jobbar bara nästa vecka också. Från 1 mars är jag tjänstledig från mitt jobb.... Oj oj oj. Men, jag är egentligen inte nervös. Det löser sig, på nåt sätt. Jag är inte orolig. Jag har lite spridda spelningar/sjungningar. Och en annan skola har ringt och jagat mig. Där har jag 30% till sommaren. Gärna längre, och då kan jag få mer tjänst. Mmm. Vi får väl se.
Jag ska börja ta det lite lugnt. Jag har alltid gett mer än 100% på mitt jobb. Inga barn att fokusera på. Ingen mammaledighet. Bara jobb.
Idag är jag ledig. Mina syskonbarn har sportlov, så jag ska ta med åttaåringen ut och fika. Hon tyckte det passade klockan 11, och det höll jag med om <3. Sötnosen... Blir nog en trevlig dag.
Barnlängtan är just nu ganska tuff, jobbig. Men jag skriver mer om den en annan gång.
Kram på er!
Grattis i efterskott!!
SvaraRaderaHar ni någonsin funderat på äggdonation eller embryodonation? Vi fick hjälp av Serum i Grekland. Jag vet att de hjälper kvinnor upp till 50 år. Vad vet jag du kanske inte får ta hormoner men den där förbannade barnlängtan är pesten och digerdöden att leva med. Visserligen har jag ångest nu både över att bli en dålig förälder och vad det är för värld vi sätter ett liv till... och att vårt barn ska hata oss! Grattis i efterskott och jag hoppas min kommentar/fråga är okej. Kram
SvaraRaderaGrattis i efterskott! Ålder är bara en siffra! Skönt att du blev helt frisk! Kram på dig
SvaraRaderaGrattis i efterskott! Hoppas du hade en riktigt bra dag. Jag fyller också år snart och i år är det första gången jag inte känner någon glädje inför firandet, det känns bara: "Jaha jag fyller år, spelar ingen roll..." Jag som alltid brukar älska presenter och firandet, men inte i år. Jag har kraschat totalt, jobbet tar massor av energi och jag orkar inget på fritiden, jag klarar inte av att umgås med folk och tankarna på barn är där hela tiden. Usch! Ta hand om dig. Kram
SvaraRadera