En ganska vanlig fru. Eller... När jag väl hittade mannen jag älskar, så kanske det är försent? Hjärntumörer som var elaka, när jag var 28 år, gjorde det omöjligt att bli gravid. Men, efter 8 år hände nåt.... Det började komma tillbaka lite hormoner. En ny fråga väcktes, skulle jag kunna bli mamma i alla fall? Eftersom mitt landsting tyckte jag var för gammal, så fick det bli privat vård. IVF. Men vad hände?
Vi fick inget barn med IVF. Kan vi bli familjehem då?? Livet = Upp. Och ner.
Tror tyvärr inte det heller men kanske det går att leva med den och att den blir annorlunda med åren. Hoppas du / ni har haft en skön sommar så här långt och kunnat slå bort er längtan ibland. Ha det fortsatt skönt i sommar.
Jag vet inte om den försvinner med tiden....just nu känns det inte så för mig. Det är i alla fall skönt att veta att man inte är ensam om att vara i den här situationen och försöka hantera den här längtan och alla jobbiga tillfällen och känslor som uppstår. Häromdagen träffade vi hela gamla goa gänget från förr och där var det ju fullt av barn i olika åldrar såklart, inget fel med det, klart att barnen ska vara med, men efteråt kände jag hjärtat snöra ihop sig i ledsna känslor och tankar om att VI aldrig kommer ha såna härliga barn som drar runt de vuxna gästerna och visar leksaker och vill sitta i knäet....Och så blev resultatet tårar och nedstämdhet. Och snart är det dags för ytterligare en träff med samma gäng, jag vet inte om jag orkar det, det blir mycket barnprat och mycket kommentarer som jag vet inte är illa menade men som sticker i hjärtat...
Jag förstår dig precis, när det gäller såna här "träffar". Jag har flera gånger valt bort, och går inte alls... För det blir för jobbigt, helt enkelt. Inte kul, men jag uppskattar ju inte de här träffarna på samma sätt, eftersom jag blir så ledsen...
Jag tror tyvärr inte det...
SvaraRaderaMan lär sig förhoppningsvis att leva med den om man blir tvungen.
Kram!
Tror tyvärr inte det heller men kanske det går att leva med den och att den blir annorlunda med åren.
SvaraRaderaHoppas du / ni har haft en skön sommar så här långt och kunnat slå bort er längtan ibland.
Ha det fortsatt skönt i sommar.
Jag vet inte om den försvinner med tiden....just nu känns det inte så för mig. Det är i alla fall skönt att veta att man inte är ensam om att vara i den här situationen och försöka hantera den här längtan och alla jobbiga tillfällen och känslor som uppstår. Häromdagen träffade vi hela gamla goa gänget från förr och där var det ju fullt av barn i olika åldrar såklart, inget fel med det, klart att barnen ska vara med, men efteråt kände jag hjärtat snöra ihop sig i ledsna känslor och tankar om att VI aldrig kommer ha såna härliga barn som drar runt de vuxna gästerna och visar leksaker och vill sitta i knäet....Och så blev resultatet tårar och nedstämdhet. Och snart är det dags för ytterligare en träff med samma gäng, jag vet inte om jag orkar det, det blir mycket barnprat och mycket kommentarer som jag vet inte är illa menade men som sticker i hjärtat...
SvaraRaderaJag förstår dig precis, när det gäller såna här "träffar". Jag har flera gånger valt bort, och går inte alls... För det blir för jobbigt, helt enkelt. Inte kul, men jag uppskattar ju inte de här träffarna på samma sätt, eftersom jag blir så ledsen...
RaderaKram på dig!
Jag saknar dig. Kommer du tillbaka snart? ❤️
SvaraRaderaJo, jag är tillbaka!!
RaderaSka försöka samla ihop mig och skriva igen.... Snart! Jag lovar!!
Åh vad bra! Saknar också dig och dina ord!
RaderaSkönt! Vill verkliga läsa dina ord igen ❤️
Radera