Jajamänsan.
Där svängde det runt. Igen.
Socialen har ringt. Jag har ju konstaterat lite kallt att det varit tyst från samtliga socialtjänster nu ett tag. Och det har varit tyst. Och inget har hänt. Men idag ringde de igen...
Det. Finns. Ett. Barn. Till. Oss.
Eller nej, det gör det inte, men det finns ett ofött barn.... Barnet planeras födas med kejsarsnitt i mitten på november. Socialen känner inte till mamman, men psyk gör. Många har hört av sig, alla runt omkring är mycket oroliga. Därför tar soc och knyter en kontakt med mamman.
Det finns nu tre alternativ (som vi ser i dag):
1. Barnet tas från mamman/mamman går med på det direkt vid födseln, vi hämtar på BB.
2. Mamman åker hem med barnet och får boendestöd. Kan ändå bli placering efter 1 vecka - 4 månader.... Inget vet ju.
3. Mamman skrivs in på ett utredningshem. Kan bli placering efter 1 vecka - 4 månader.... Inget vet ju.
4. Eller - så blir det inget alls.
Det kan när som helst även bli en akut placering, ett akut omhändertagande.... Och efter en månad ska då Förvaltningsrätten besluta i ärendet (vi har ju bara negativa erfarenheter av dem).
Så ligger det till. Vi vet alltså inte så mycket, egentligen (jo, lite mer än detta, men av hänsyn till alla skriver jag inte om det...).
Vill vi?
Jag vill.
Är jag frisk nog?
Jag vet inte.
Klarar vi av det?
Ja, det tror jag, och vår handledare och även socialsekreteraren.
Helt plötsligt blev det en massa pirr i magen. Igen.
När mannen snart kommer hem från jobbet, ska jag minsann pussa på honom idag!!!
Oh, vad "spännande" det låter. Förstå mig rätt. Naturligtvis är det en stor tragedi också i allt detta.
SvaraRaderaHoppas det löser sig på ett bra sätt.
Kram från Trelleborg
Spännande, mitt upp i allt. Hoppas att ni snart får besked, hur det än blir.
SvaraRaderaOj, plötsligt händer det! Och en massa tankar surrar runt igen! Det är mycket att ta in, förstår jag! Vad som än händer så önskar jag att den lilla ska få ett gott liv med harmoni och lycka!
SvaraRaderaLycka till! Igen!
Ingegerd
Tack fina ni.
SvaraRaderaVisst är det spännande! Och ni som följt mig, vet ju att jag samtidigt tycker det är sorgligt. Sorgligt att det ska behövas placeras barn! Men, nu är det så vårt samhälle ser ut, och jag är glad att få vara med och hjälpa!!
OM detta barn kommer till oss är det ett barn utan "historia"... Det är ju lite annorlunda...
Men, jag som ska undvika stress.... Eh....?? Det här är maximal stress, verkligen UPP och NER hela tiden... Vi vet ju inget, egentligen.
Men, vi kan inte påverka det. Inte ett dugg. Bara att följa med strömmen. Och i morrn åker vi till Rom. Igen. Härligt!!