måndag 23 juli 2012

Ett nytt steg. Framåt.

Vi har tagit ett nytt steg. Ett steg framåt? Ja, ett steg framåt. Ett stort steg.

Vi har anmält oss att vara familjehem. Vi kan tänka oss att ta hand om ett, eller kanske ett syskonpar. Det beror på. Nu har den här långa resan börjat. Den är lång. Vi kommer utredas, och intervjuas innan vi kan matchas ihop med ett (eller två) barn.

Saken är den, vi har bestämt oss. Det verkade helt omöjligt att göra en sån sak, bara för fyra månader sen. Men nu har vi tänkt. Och pratat.


För övrigt är jag sjuk igen. Börjar på ännu en penicillinkur idag. Har haft högt feber hela helgen. Dumt.

Kram på er!

7 kommentarer:

  1. Men åh vad spännande! Då måste du berätta hur det går. Fick ni välja ålder?? Ringde ni dit? Har det berättat hur det går till? Berätta ALLT!!

    Kram
    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har bara tagit det allra första steget, och mejlat in på det färdiga formulär som finns på deras hemsida. = talat om att vi är intresserade.

      Vi har försökt läsa på lite. Men jag återkommer, och jag lovar - jag ska berätta ALLT! :)

      kramkram
      <3

      Radera
  2. Oh. Det har jag funderat mycket på. Fram och tillbaka. Nu siktar jag på adoptionen först. Sedan kanske jag vill undersöka det där med familjehem också.
    Jag hoppas jag vill det, en dag i framtiden.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag blir så glad i magen av att läsa detta. Tänk att något barn som haft ett helvete ska få komma till er och få en riktig familj istället :-)

    Jag hoppas hela tiden oxå att du ska fortsätta blogga och berätta hur det går med allt, med livet och sånt du vet... Vi kommer förmodligen oxå att ansöka om att få bli familjehem om några år. Känns som det kommer att finnas plats både här hemma och i hjärtat för fler :-) Ska bli så spännande att få följa med på denna resan oxå med er!

    SvaraRadera
  4. Vad glad jag blir av att läsa detta! :)))))))

    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Tack för era fina kommentarer!! Ibland undrar jag om jag ska fortsätta blogga, eller sluta. Men, än så länge känner jag att jag behöver bloggen. Så jag fortsätter.

    Och vill ni, så får ni gärna fortsätta läsa!!

    STOOOR KRAM till er!

    SvaraRadera
  6. Åh, vad jättespännande!!! Kramar

    SvaraRadera