Å vad vi funderar....
Soc ringer nästa vecka, och då vill de nog ha ett besked! Vi har dock fortfarande frågor till dem. Just nu känns det som om vi står nånstans kring mitten, både maken och jag. Ibland slår det över lite mer till ett ja, ibland lite mer till ett nej. Och rent spontant känns det som om jag lutar mot ett ja, medan maken lutar sig åt ett nej. Och, är det så att en av oss inte är med på det, då blir det ett nej. Det skulle ju aldrig funka annars!!
Soc vill att vi träffar pojken, hos den jourfamilj där han bor nu. Vi måste få känna oss för, och även han måste få känna sig för. Den här socialtjänsten vi har att göra med, är bra, tycker vi. De har gott rykte, bland alla grupper. De följer lagen, och gör som man ska. Samtidigt förstår de, att det är människor de har att göra med. Och då kan man inte göra hur som helst! Det finns ett ord som är ledande här, det är lite otäckt, men det är faktiskt viktigt. Allt handlar om matchning. Vi måste passa ihop med alla, vi måste passa för uppdraget som vi anställs för, vi måste passa ihop med fysisk miljö (huset vi bor i, skolan han ska gå i osv). Det finns mycket som ska stämma. Vi är inte riktigt säkra på att det kan stämma för oss. Men vi vet inte, och vi bygger egentligen inte detta på någon särskild fakta.
Vi sitter inte i den sitsen att vi absolut känner att vi VILL, MÅSTE eller SKA ta emot det här fosterbarnet. VI har ett val. Barnet har tyvärr inget val. Är vi det bästa för detta barnet? Kan vi hjälpa detta barnet att växa upp och få ett bra liv?? Ja, det tror jag att vi kan.
Men, vi har många frågor fortfarande, och de hoppas vi få svar på nästa vecka. Vi vet ju inte heller om barnet vill bo hos oss.... Om nu jag tycker det är jobbigt att leva i ovisshet, kan jag bara föreställa mig hur det här barnet har det.... Stackarn.... Vi har fått veta så där mycket jobbigt, nu igen. Man får så ont i magen, när man tänker på hur en del har det. I mitt land, i mitt Sverige. I mitt yrke som lärare har jag sett otroligt mycket skit, varit förbannad på soc och hela världen för att de inte gör något. Nu har jag nog kanaliserat över min ilska till lagstiftarna en del... Suck.
Jag ville bara skriva av mig lite. Menade inte något, egentligen. I dag och i går natt var det ju svinkallt här!! Och redan ikväll (kl 20.30), lika kallt..... Sköt om er!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar