Barnlängtans-monstret.

Än en gång har vi tagit ett tufft beslut, i den här önskabarnkarusellen.... Det här är inte riktigt samma sak, men det är ändå jobbigt. Vi bestämde efter mycket ångest, att säga nej till fosterbarn den här gången. Det var mycket som inte stämde i de olika berättelserna. Dessutom är det en SOL-placering, där man nästan förväntar sig att föräldern plingar på dörren på lördagkvällen, och hämtar sitt barn.... Det vill vi inte utsätta barnet eller oss för. Det här barnet är ju inte i nån "akut fara".... Det är inte ett hot mot hans liv, så som det varit i tidigare placeringar vi haft. Vi behöver inte riktigt tänka "på honom", om ni fattar. Han vet ju inte om att vi finns, så vi har ju inte avbrutit något. Vi har fått frågan, och har fått veta en massa förutsättningar. Vi var tveksamma från början, och har inte varit hemliga med det. Men, samtidigt lever ju den där barnlängtan i en....

Barnlängtan är som ett stort monster, som för det mesta ligger lugnt och sover. Men ibland blir det väckt, och vaknar till. Ibland vaknar monstret bara lite grand, innan det somnar om. Och ibland vaknar det till och ställer till med rejält oväsen.... Hur eller hur, det är lika jobbigt varje gång.

Men, nu är det ju VI. Det är maken och jag. Vi har kämpat för att hitta vårt liv utan barn, och vi har ju lyckats, tycker vi. Så egentligen är det bara för oss att fortsätta som vi gjorde förut. Inget konstigt alls. Det är bara lite i huvudet som det finns en förändring. Men, den försvinner säkert snart.

Och för barnet som eventuellt skulle kommit till oss, finns nu andra planer. Han bor i ett jourhem, där han verkar ha det bra. Det är inte jättebråttom att flytta honom. Han fungerar bra på skolan, och har vänner. Sånt är också viktigt.

Vi försöker titta framåt och planera för OSS i stället. Vi finns där verkligen för varandra, alltid en kram eller en klapp på kinden. Det är fortfarande lite jobbigt när man får mms på kollegans lilla nyfödda. Men det är ju glädje också. Tänk, så små de är!! Och våra syskonbarn fortsätter att vara oss till stor, stor glädje. Sist 9-åringen var här spelade vi kort, nästan hela tiden....Och julen med dem var helt underbar.... Länge sen jag skrattade så mycket en julafton! En helg invaderades vårt hem av tre stycken barn och en pappa som alla ville åka pulka, stjärtlapp, snowracer och allt vad det heter.... Den lilla hallen svämmade över av termobyxor, kängor och vantar. Härligt! Och efteråt, in från kylan och fika med varm choklad, mackor och pepparkakor. Så mysigt!!

Men, vart ska vi åka på semester då? När ska vi ha semester? Europa känns väldans oroligt nu. Man vill faktiskt inte åka till alla platser.... Nåja, vi har bara börjat fundera, inget är bestämt än. Jag vill väldans gärna åka nånstans nu i vår, varför inte London, där vi varit så många gånger förut?? Men, så är det pengar också.... Jag jobbar ju lite mindre nu, och det märks faktiskt. Men, det är bara en tid till, sen är jag färdigutbildad, och kan jobba mer igen.

Hoppas ni inte fryser för mycket idag! Jag har en hemmadag, då jag pluggar och övar, och vilar lite i soffan framför brasan emellanåt.... <3

Ha det gott....