Lat lördag.

November och mörkt, grått och trist. Jag gillar då verkligen inte den här tiden på året. Nu längtar jag till december, då man får mysa med alla ljus, glögg och andra mysigheter! :)

Jag har haft utvecklingssamtal med min chef.  Hon ska sluta i vår, och vi kommer få en annan. Vi som har haft samma chef i så många år!! Hur ska det gå?? ;) Ärligt talat, det är faktiskt oroligt... Min chef undrade hur jag trivs med jobbet, och jag svarade ärligt att just nu är det väldigt roligt! Är det inte alltid det, undrade hon. Nädu, det går i perioder det där, svarade jag....

Min chef har varit bra, när jag har varit sjuk och frånvarande i perioder. Hon vet allt om våra försök med IVF och med familjehem, ja allt om min sjukdom också. Det är så enkelt då, att kunna gå en timme tidigare på tisdagen för ett läkarbesök, och sen kunna jobba igen det på fredagen. Egentligen ska vi bokföra allt sånt i datorn, men... hallå!! Bara onödigt arbete som tar tid. Min chef litar på oss. Och det känner vi. Jag kommer nog sakna henne, samtidigt som det är lite lite spännande också....

Hur som helst, min chef undrade över hur läget är när det gäller familjehemsplacering. Jag sa som det är, vi vet inget just nu. Jaha, svarade hon, så då blir det inget barn mer då? Öh...? Jo...? Kanske, det vet vi ju inte än. Det är bara det, att just NU finns det inget barn som matchas med oss. Det kanske kommer, det vet vi ju inte.

Blev lite låg när hon sa så. Vi har inte gett upp, eller vad man ska säga. Vi pratar inte om det, inte varje dag. Och vi har så mycket annat.

Det är ju så man får göra. Man får fylla sitt liv med saker. Saker som betyder mycket för en, och som ger livet mening. Och med saker menar jag nu inte konkreta prylar. Nä, det kan vara personer, intressen, göra roliga saker och sånt.

Vi har en trädgård som vi älskar att vara i, och att ta hand om. Vi har skogen, där vi tillbringar en hel del tid. Vi har Öland, där vi trivs så bra. Vi har varandra, som vi verkligen försöker ta hand om och uppskatta. Vi har ett ölintresse (båda två, ja - men makens är på väg att växa) som förutom månatliga ölprovningar lett till att vi brygger eget öl, fått många nya vänner och så en sak till som inte kan säga än. Vi har våra syskon och även deras barn, som vi gärna umgås med. Vi har våra föräldrar kvar i livet, och de uppskattar vi mycket! Även om någon av dem börjar bli lite gammal och trött, så tycker vi om att vara hos dem. Vi vill vara med dem när vi kan, en dag kan det vara för sent.

Jag försöker att se positiva saker i de små vanliga sakerna. Att uppskatta det lilla. I torsdags städade, bäddade rent, tvättade och plockade jag en hel massa. Det var kallt ute, och när maken kom hem vid åttatiden satte vi oss framför brasan och provsmakade årets glögg. En mysig liten stund. :)

Idag är inte maken så pigg, han är förkyld (och ni känner väl alla till man-cold??) Därför har vi varit hemma nästan hela dagen, vilat och tagit det lugnt. Vi har kollat på film och på teve, slöat och haft det riktigt gott.... Att jag fått min mens idag, gör ju att jag också är lite hängig. Så riktigt skönt med en sån lat dag. Det var tyvärr alldeles för länge sen!

Nästa vecka ska jag faktiskt åka på julmarknad!! Visst är det tidigt, men.... Det har blivit en slags tradition att åka dit, så här i mitten på november. Alldeles ensam. Min egna stund! Brukar inte köpa så mycket. Hittar lite senap, ibland nån ost eller korv. Godis, så klart! Och ibland nån tomte. Men, det är min grej att få göra det där....

Nu ska jag titta till maken i soffan. Vi måste ju äta nåt gott ikväll, undrar vad vi ska hitta på??

Kram på er!