Ja, oj oj.
Här kommer ett inlägg till....
Jag har varit så gråtig den sista tiden. Utan någon som helst anledning kan jag börja gråta, tårarna bara rinner. Egentligen är jag varken deprimerad eller ledsen. Men jag har väl lite mycket som snurrar runt omkring mig kanske...?
Vi kan sitta och titta på teve. En deckare, eller en politisk nyhetssändning. Jag vet inte vad det är som får igång mig, men plötsligt bara gråter jag. Inte mycket eller länge. Men jag känner mig verkligen ledsen.
Är det verkligheten som kommer ikapp nu??
Jag vet att jag skrev ett långt inlägg sent i natt. Men det var då jag kunde samla ihop mig, och i lugn och ro utan att bli störd, få sitta och formulera mina tankar.
Kram på er!
Ta inte det här fel på något vis men jag förstår inte varför ni inte får något barn placerat! Det stog ju för bara nån vecka sen i metro om vilken enorm brist det var på familjehem och att barn fick bo kvar i jourboende för länge för det fanns inga familjehem, hur kan ni då inte lyckats matcha in? Vet inte vart ni bor men det här var i metro i sthlm.
SvaraRaderaKram
Vi bor inte i Stockholm, utan en bra bit där ifrån, i en mindre stad. Men även här, i vårt län och i vårt landskap pratar man om bristen på familjehem!!
RaderaDet beror nog på två saker tror jag. Det första är, att socialtjänsten vill ha flera familjer att välja bland. De pratar alltid om "matchning", att barnet ska hamna i "rätt" familj.
Det andra är, att det finns barn som ska placeras. Vill man ta emot en pojke i tonåren gärna med utländsk bakgrund kan man få en i morrn... :( Men vi är inte intresserade av det. Det är inget för oss, vi tror inte vi passar till det. Vi tror att det är bra att ha egna barn och erfarenhet av barn i tonåren....
Vi har ju haft kontakt och blivit utredda av fyra olika kommuner, och dessutom flera förfrågningar från vår egen hemkommun.... De säger alla att vi skulle passa så bra som familjehem! Och vi har ju också varit matchade ett antal gånger. Beroende på andra saker har det sen inte blivit nån placering.
Vi får väl fortsätta vänta, och finnas här.
Men visst känns det konstigt!! Jag håller med dig!! Vi finns här, beredda, och vill bara hjälpa nån....
Kram