Jag ska försöka skriva lite oftare. Har jag tänkt. Nu har jag glasögon, så jag ser vad jag skriver i alla fall...
Idag har jag varit hos min onkolog för att få svaret på MR, som jag gjorde förra onsdagen. Det blev som jag var rädd för: inget svar än. Jag åkte alltså 8 mil dit och 8 mil hem i onödan. Jag har tagit ledigt 6 timmar från jobbet, i onödan. Suck.
Vad fick jag veta då? Jag blev ordentligt uppskrämd i alla fall. Inget vet hur det blir än, men det är i alla fall bra att min läkare är noga. Det var förresten tre läkare där idag. Och så maken och jag. Många personer i ett litet rum...
Nu väntar vi på svaret från MR, läkaren ska ringa mig i morrn. Beroende på svaret, så sker lite olika. Först och främst ska jag tillbaka till ögon på länssjukhuset. Det behövs en aktuell undersökning. Jag har ju inte blivit bättre, men inte heller sämre. Sen ska jag göra min årliga PET-CT, som jag gör i Linköping. Enkelt sagt, kan man förklara det med, att den mäter tumörernas aktivitet med hjälp av radioaktivitet. Det gör inte ont, men jag ligger fastspänd i 1,5 timma (och har tråkigt...). Jag ska också få träffa en kurator, för att prata om mitt jobb. Ehh...??? Min läkare tycker att jag ska vara sjukskriven i tre månader. För vad som än är fel på ögonen (eller nåt i närheten) så behöver jag vila, och ta hand om mig lite.... Sen pratade hon om att åtminstone en månad skulle jag vila.
Först kände jag, att om jag ska vara sjukskriven fram till jul - det går ju inte!!! Ni vet, Lucia, julavslutning, betyg.... Nä. Men, sen tänkte jag lite till. Så.... Äsch, vi får se. Som det är nu, har jag inget bra schema heller. Men, det är svårt att göra nåt åt det NU.
Allt är bara rörigt och snurrigt.
Jag vill inte, vill inte, vill inte att det ska vara nåt nytt skräp i huvudet. Nä. Jag vill inte det. Jag orkar inte det. Inte en gång till...
Och så kommer tårarna...
Men, det behöver ju inte vara så! Lugna ner dig nu, Hönsis. Andas djupt. Ta det lugnt. Ovissheten är det värsta. Det är alltid så. Att inte veta är mycket värre!
Håhåjaja... Nu tar vi en timme i taget, och så hoppas jag på att läkaren ringer i morrn med besked om MR. Det är ju ett litet steg på vägen i alla fall.
- - - - - - - -
Och nu kommer vi till de andra, dumma tankarna. Det här med att jag (vi) inte har fått något eget barn, finns det verkligen en mening med det? Är det så, att jag är sjuk... och inte kan ta hand om ett barn..?? Det finns ju en mening med allt.... Eller??
kram till er.....
Åh, vad jag tänker på dig. Och hoppas du får ett bra besked i morgon, jag förstår om det är mkt som snurrar i huvudet nu.
SvaraRaderaHoppas du kan sova i natt...
Kram
Naturligtvis hoppas jag innerligt att du ska få ett bra svar på din röntgen! Det får bara vara positiva svar framöver! Hoppas du får svar snart så du inte behöver gå och fundera för mycket!
SvaraRaderaStor kram!
håller tummar och tår för att det inte är nåt allvarligt!!! Skickar ett sms till dig imorgon, som svar på ditt senaste sms. Du finns i mina tankar!!
SvaraRaderaKram <3
Tack min fina vän!!
RaderaKram! <3
Nej jag tror inte att det finns en mening med allt. Jag tror att det finns en massa saker som är fullständigt meningslösa, som bara händer. Alla missfall, misslyckade behandlingar, barn som dör, cancer... Det kan inte vara någon mening med ATT det händer, däremot tror jag, som KG Hammar sa i TV en gång (ett program tillsammans med Kristian Gidlund, på SVT) att det går att SKAPA mening av det som händer, men det som händer har inte alltid någon mening i sig själv. Fattar du vad jag svamlar om?
SvaraRaderaJag har svårt att se att det finns en mening med vår kamp mot barnlösheten, med alla tårar, smärta, sorg, saknad, bitterhet, missfall, blod och behandlingar. Det kan inte vara meningen att vi ska tvingas gå igenom det här. Däremot kan vi kanske lyckas skapa en mening med det, av det... Genom att gå igenom det och komma ut på andra sidan, fortfarande som en människa men med andra erfarenheter, kanske mer ödmjuk, i viss mån mer bitter...
Vår "mening" med barnlösheten blir förmodligen att vi då får lov att bli föräldrar åt ett barn som fötts av någon annan. Någon som inte har möjligheten att ta hand om sitt barn. Det får bli meningen för oss. För andra kan det bli på annat sätt, men tänker att det kanske kan bli liknande för er? Att få finnas där där någon annan inte hade möjligheten?
Nu ska jag sluta svamla, skyller på att det än så länge är ganska tidigt på morgonen ;-) Jag hoppas av hela mitt hjärta att läkaren ringer som lovat och att du får goda besked. Jag hoppas att det ser fint ut i din kropp och att du snart mår bättre. Försök att sätta din hälsa främst, ingen är hjälpt om du rasar helt, inte heller barnen eller kollegorna i skolan.
Tänker på dig och skickar en bamsekram!
/J
Håller med ovanstående talare, klokt!
SvaraRaderaOch du det där med jobbet. Jag tänkte likadant och jag ångrar det som fan idag. Jobbet är mycket mindre viktigt, hälsan o de nära o kära kommer mycket högre upp på listan. Jag missade tex ett bröllop (småpotatis i jämförelse med ditt) i höstas för att jag inte både orkade jobba o åka iväg när jag mådde så illa. Så här i backspegeln, näää, felprioriterat! Jag jobbade o gick på knäna i 8 mån när jag hade Maja i magen, lyxproblem eg men jag hade inte gjort om samma sak igen. Helst inte när doktorn säger åt dig att ta det lugnt! Håller tummarna att du ska få bra besked