Läkarbesök igen.

Ja, så där väldans länge kunde jag inte hålla mig borta från min kvinnoläkare.... ;) Jag var där i fredags morse.

Min kurator gav mig i uppdrag att ta kontakt med honom, och fråga några saker. Så då gjorde jag det. Det kändes faktiskt rätt okej att komma dit.

Först lämnade jag bilen på verkstan kl 7, sen åkte vi de 8 milen till läkaren och ramlade in där kl 8.30. Därefter åkte vi till Stockholm, för en mycket trevlig helg... ;)

Hur som helst. Den här gången kunde jag använda mitt frikort till läkarbesöket!! Jippie!! Där "sparade" jag 1 000 kr....

Jag blev grundligt undersökt. Mitt "problem" är att jag inte fått nån mens, eller blödning, sen missfallet i vecka 7. Det är tre månader sen. Nu såg slemhinnan tunn ut, bara 2 mm. Så ingen blödning på gång. Men det fanns små, små ägg i alla fall.

Jag fick provera att äta i tio dagar, för att framkalla en blödning (har jag ju gjort förut). Jag har ju känt i typ två månader att mensen är på gång, och känslan har varit att den kommer vilken dag som helst. Alltså pms. Om jag nu får igång blödningen kommer jag må mycket bättre, lovade min läkare. Och då kände jag plötsligt, att jag faktiskt inte alls mått så bra...

Han tog också en massa blodprover, och de väntar vi på med spänning. Han ska ringa nästa vecka. Bland annat så togs ett prov, som gäller klimakteriet. Hm. Jo. Jag har faktiskt tänkt på det också. Men jag är ju trots allt bara 42 år... Det kan väl inte vara dags redan? De är ärftligt, och min mamma var äldre än vad jag är nu.

Min chef fortsätter att tjata om, att rätt som det är kommer jag bli gravid i alla fall. Hon har slagit vad, om att jag är gravid före jul. Eller hur.... Sluta tjata, tänker jag då. Ni vet, det där med att bara vi slappnar av.... Så trött på att höra det!


Nähä.
Ikväll lite packning. För i morrn bär det av, till Öland. Ska bli så skönt! Vi kommer vara ensamma i huset, min man och jag. På lördag åker vi direkt hem till min bror för födelsedagskalas. En åttaåring och en 40-åring. Kul! Sen ska jag sjunga på söndag kväll, i kyrkan hemma där jag växte upp. Alltid roligt att sjunga där, jag sjunger så bra till just den kantorn. Hon känner mig och min röst.

Så, bäst att sätta fart!

Kram på er!!!