Nej, det är inte över än.
Vår barnlängtan, alltså.
Bara för att jag inte orkar skriva så ofta längre, så har inte längtan minskat eller på nåt sätt blivit enklare och lättare att bära. Näe.
Idag var vi på 9-årskalas. Vi kommer aldrig får ordna nåt födelsedagskalas, där födelsedagsbarnet fått önska maten, och vilken sorts tårta. Så är det bara. Gilla läget, liksom.
Vi går till vår kurator. Varannan vecka. Det känns lagom med det tidsintervallet, och det sa kuratorn också att det var lagom. Skönt att ha nån som lyssnar, som tycker att mina tankar och funderingar är helt okej, säger att jag reagerar på ett "rätt" sätt, att jag är normal...
kram till er, där ute i vårsolen!!
Ja, visst är det skönt att få höra att man när normalt. Under detta år har jag många gånger trott att jag blivit galen eller rent av ett psykfall. Sedan kommer man till kuratorn som säger att man är normalt!
SvaraRaderaTänker mycket på dig.
Kram
Visst, gilla läget. Men vem har sagt att man måste gilla läget?!
SvaraRaderaDet är skönt att få prata med någon som säger att man är normal. Att man reagerar på ett vettigt sätt. Som "erkänner" alla känslor man känner. Som inte är vän, som inte är partisk, som kan se på livet, precis som det är och hjälpa en små små steg i taget åt rätt håll!
Massor av kramar