Jag fortsätter på temat, att inte höra till.... ;)
Min pappa fyller ju år snart. Vi är inte välkomna på den dagen, utan vi får komma kvällen innan. Okej, vi kör på det, kände vi då. Vi har då med oss vår lilla valp, och det skulle vara helt okej. Min mamma frågade så min bror, när han och hans familj ville komma. En av hans barn (som inte är rädd!) har astma och allergi, och ska ju inte umgås med hundar.... De fick välja. De valde då att komma på fredag kväll, när VI är där, i stället för lördag, när resten av släkten är där. Jaha. Nu har ju DE valt, och vi har erbjudit något annat. Min syster kommer inte den helgen.
Min syster kom nämligen hem förra helgen, lite så där spontant. Min mamma har ju varit hos henne en vecka, och när hon skulle hem, åkte hela familjen med hem till dem. Syrrans man skulle jobba lite här i trakten, så det var ju lite bra att passa på.
Det har nu ändrat sig lite. Det brukar vara jag som fixar och styr med presenter osv. Nu har min syrra fixat från oss alla syskon, med familjer. Jag ska bara fixa ett kort. Och en blomma från syrran och mig. Brorsan fixar egen blomma.
När de var hemma, messade hon och undrade om hon och dottern fick komma in och fika, eller hur jag jobbade.... Jag bara..... VA?
Självklart fick de det. Det var varmt ute fortfarande då, så vi hade dörren ut öppen, och även köksfönstret (vi satt i köket). Jag tänkte att det luftar ju lite, och fläktar kanske ut lite allergier. Hon klagade inte en enda gång. Lite mot slutet snorade hon, det kliade i halsen, och jag frågade. Hon nickade, men sa att det gick bra. Jag fick hålla min systerdotter hur mycket jag ville..... Inget om allergier alls.... Inga skyddande filtar.... Jag hade samma kläder jag haft hela dagen, då jag gosat med vovven, och lyft henne, burit henne....
Håhåjaja....
Jag vet egentligen inte VEM som är problemet nu. Min mamma? Min syster - ibland? Min bror?
Vi får väl se hur fredagens kalas utspelar sig.... Vi tänker då INTE sitta ute med valpen. Hon är lovad att vara med inne, och vara med oss. Så är det. Annars åker vi hem, har vi sagt.
Spännande.... Fortsättning följer..... :)
Stå på er. Var trevliga men tydliga med att hunden är en del av er familj. Ni kan ju vara tydliga med att de inte behöver lyfta upp hunden så har ni ju markerat att ni förstår att det är jobbigt med allergi
SvaraRaderaJa, vi vet ju hur det är att vara allergiska!! Maken tål inte katter (bland annat).... Kan bli problem i bland. Jag är dessutom rädd för hundar, utom dem jag känner väl. Lite konstigt, men så är det.
RaderaVi har varit väldigt tydliga med, att man inte MÅSTE klappa, hålla, hälsa osv. Modern hundforskning säger ju dessutom att hunden verkligen INTE ska hälsa på alla, bara för att...
Det som utlöste det hela, var inte vår hund. Det var att vi var utanför. Vi hörde inte till längre. Vi hade inga samtalsämnen som var gemensamma plötsligt.
Tack för din kommentar! :)
Nämen oj, det var verkligen en tvär vändning. Kanske har din syster landat lite i föräldraskapet? Jag hoppas att du och maken och vovven blir bemötta med respekt framöver. Kramar
SvaraRaderaJag tror du har rätt, nu har hon landat lite mer. Självklart förstår jag vilken omställning det är, och hur otroligt fokuserad man blir på andra saker plötsligt.
RaderaVi önskar ju inte något annat än att vara en del av vår familj, så klart. Vi vill umgås med dem, precis som förut, trots att vi inte har ett barn. Nu råkar vi har en hund i stället. Självklart anpassar vi oss efter rädslor och allergier. Men, som du skriver, vi vill ändå bli bemötta med respekt.
Tack för ditt svar, och kram!
Kan det vara du/ni som är problemet?
SvaraRaderaJa självklart är det så. Vi är ett problem. För vi kan inte få barn. Punkt och slut.
RaderaHej! Jag läser din blogg och är i liknande situation. Barnlösa, två hundar. Självklart är det inte du/ni som skapar problemet, som dumma anonym säger här ovan. Klart man ska kunna umgås med sin familj på ett vettigt sätt även om man har hund. Tycker du skriver så klokt och fint, och jag hoppas situationen blir bättre. Kram!
SvaraRaderaTack för dina fina ord! Det känns som om det ändrat sig, redan. Vår lilla valp blir ju också större, och det är enklare att ha med henne och umgås med folk.
SvaraRaderaKram!