Slutet på juni.

Märklig sommar vi har. Regn och sol. Hela tiden. Och så blandar vi upp med lite hagel. Eller varför inte åska? För att riktigt variera kan vi slå till med kraftig blåst också.

Jag längtar efter att sitta i solen, få läsa och slöa en hel dag. Bli riktigt uppvärmd. Lite solvarm. Solbränd. Men inte en enda sån dag, hittills i år. Jag hoppas att det kommer snart.

Jag är lite ledig nu. Vissa dagar är lugna och helt fria. Och sen ska jag jobba lite till helgen. Inte alla helger, men nästan var annan helg. Helgen som kommer jobbar jag både lördag och söndag. Men det är lite roligt, också. Spännande. Och annorlunda. Jag är typ mitt-i-livet, i alla fall mitt i arbets-livet. Det är nog nyttigt att göra något helt annat. Byta inriktning. Det finns ju inget som säger, att jag inte kan gå tillbaka till mitt gamla jobb. Om jag vill. Vi får väl se vad som händer, helt enkelt.

Så nu tar jag det lugnt. Idag har jag tvättat, och tagit hand om tvätt. Sen har jag vilat. Kollat på teve (ja, det regnar ju!!). Plockat i ordning i köket. Sovit middag. Bäddat och plockat i ordning lite här hemma. Men mest tagit det lugnt. Lugnt på så sätt, att jag kan göra precis vad jag vill. Och när jag vill. Det är frihet. Det är bra!

Vi har en sorg kvar. Och en viss oro. Vad gör vi om vi blir gravida igen?? Ska vi börja skydda oss? Nu?? Jag som aldrig ätit p-piller i hela mitt liv, måste jag börja nu? Spontangravid två gånger. Ja men, hur stor är chansen, liksom? Eller risken. Det beror på hur man ser det.

Skulle vi bli gravida igen, typ ganska snart, skulle det bara vara spännande. Men, om vi blir gravida om två år? Vad gör vi då? Är det fortfarande lika mycket mirakel? Eller är vi för gamla då? Orkar vi? Kan vi? Är jag frisk nog?

Förra veckan var jag tillbaka hos min underbare gyn-läkare. Lite kontroll efter missfallet. Han är så klok. Maken kunde inte följa med den här gången, men det gjorde mig inget att gå själv. Han fanns ändå med mig, på nåt sätt. Vi messade precis före och strax efter besöket. Stackarn, han har alldeles för mycket jobb.... Men, snart snart snart har även han semester!

Hur som helst såg det bra ut. Vi pratade klokt och bra. Vi pratade också om att skydda sig. Behöver vi det? Vill vi det? Ska vi det? Och i så fall, på vilket sätt? Ska någon av oss "knipsa" oss? Det är ett större ingrepp för mig, än för maken. Rent fysiskt alltså.

Jag tror vi har landat i att fortsätta som tidigare. Om vi på något märkligt sätt skulle lyckas bli gravida igen, då får vi ta den diskussionen då. Vi lever i nuet. Det har blivit något av vårt mantra. Vi lever i nuet. Försöker njuta. Se positiva saker. Göra bra. Ha roligt. Försöka vara lycklig. I nuet.

Att leva i nuet innebär också, att ta emot sorgen när den kommer. För den kommer ju tillbaka lite då och då. Inte så mycket eller så ofta som i början. Den akuta ledsenheten är över. Kvar finns sorgen. Men ibland bryter ledsenheten igenom. Och då är det DET som är nuet. Men vi pratar om det. Vi pratar mycket. Vi talar om för varandra att vi är ledsna. Och det är helt okej att få gråta lite. Att säga att man behöver en kram. Att få vara lite ledsen. Men sakta, sakta försvinner ledsenheten mer och mer. Kvar blir sorgen.

Jag älskar min man. Även om jag ibland kan bli irriterad eller arg på honom. Det är inte ofta, men det händer. Precis som han kan bli irriterad eller arg på mig. Det är inte ofta det heller, men det händer. Och, det går snabbt över! Jag är så glad att jag har honom. Vi hör ihop. Det är vi två. Och vi har varandra.

Runt omkring oss separerar folk. Folk vi känner väl, och folk vi känner lite grand. Våra liv ändras, vårt fokus ändras. Gamla vänner blir.... ja, annorlunda? Förmodligen för att även vi har blivit annorlunda. Intressen förändras. Familjesituationer förändras. Man kan byta jobb. Byta bostad. Det är inte alltid som det är  dåligt att byta vänner. Ibland sörjer man dem, saknar dem. Eller kanske rättare, saknar det man haft. Men, var sak har sin tid.

Nu ska jag fortsätta ta det lugnt... Om två timmar kommer maken hem. Då ska jag ha middagen klar. Men jag hinner ta det lugnt lite till! :)

Ta hand om varandra!!