tisdag 3 juni 2014

Nej.....??

Jag pratade med soc igår. Inga problem med ersättning och sånt. Vi får mycket lägre ersättning än tidigare placeringar, och den här kommunen ligger en bit under rekommenderade gränsen. Men, det har vi inte sagt nåt om. Det är inte det som är viktigt. Pengar har ingen betydelse. Vi gör inte det här för att bli rika, och det lär vi inte bli heller....

Men nu har soc börjat tveka. Och det beror på min grundsjukdom. Visst är den allvarlig, men inte så att den påverkar mig i det vardagliga. De är nu oroliga (helt plötsligt) för att jag inte ska orka med... Ehh...... va????

Jag blir så trött. Och oerhört ledsen.

OM det inte blir nån placering, och det beror på min sjukdom - det är det absolut värsta som kan hända. Som jag har kämpat mot det här, i alla år. Ska det falla på den nu??? Jag tror inte jag överlever det. Faktiskt.

Nu ska vi inte ta ut nåt i förväg. Men, vi måste ändå vänta tills soc ringer (idag, förhoppningsvis), och lämnar besked.

Lite märkligt att de kom på det så här sent. Vi har ju blivit uppmanade att köpa vagn, säng, kläder och saker.... Men utredningen om oss är inte riktigt riktigt klar än, visst.... Och bråttom är det, eftersom barnet kan födas typ när som helst....


. . . . . .

10 kommentarer:

  1. Men nej, nu får dom ju ta och ge sig. Visst, du har en allvarlig sjukdom i grund och botten, men även någon som är fullt frisk kan ju plötsligt bli sjuk/gå in i väggen /bli överkörd av en bil.
    Så kan dom ju inte tänka, då lär dom ju inte kunna göra några placeringar alls..

    Håller tummarna för ett snabbt och positivt beslut!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!!
      Det är en riktigt konstig dag i dag. Vi väntar på att de ska ringa, typ.... :S

      Radera
    2. Hur går det för er? Håller tummarna så dom blir blå!!

      Kram

      Radera
    3. Vi vet inget än.... :(

      Bara en massa oro. Tankar som flyger hit och dit.

      Tack för tummarna, vi behöver dem!!

      Kram!

      Radera
  2. Men...! Det skulle de ju tänkt på långt tidigare i så fall, och som kommentaren ovan säger så kan de i så fall aldrig placera någon någonstans! Ingen av oss är garanterade en morgondag.... Måtte de ta sitt förnuft till fånga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De har inte ringt idag. Vet inte om det är bra eller dåligt.... Men vi mår ju inte särskilt bra i det här.

      Radera
  3. Har nog aldrig kommenterat här men oj vad jag uppdaterar din blogg flera gånger om dagen.
    Förstår dig i din barnlöshet för jag har själv varit där i många långa år...

    Vill egentligen bara skicka lite styrka och värme och kraft att ta er igenom en smula i taget. Jag tror någonstans att det kommer att gå bra.

    KRAM Lo

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK fina du!!
      Här behövs nog all styrka och värme och kraft som vi kan få....

      KRAM!

      Radera
  4. Men...
    Jag vet inte vad jag ska säga... Efter alla utredningar, så börjar de tveka?! Tar det aldrig slut?!

    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, man blir helt stum....
      NU, efter allt bök och stök, intervjuer och utredningar. Vi har ju haft en placering, och väntat på en (som inte blev av) efter den. De är de FÖRSTA som börjar prata om min sjukdom. Att jag inte skulle orka. Innan vi började hela ivf-karusellen frågade vi min läkare. Hon blev bara glad, och så att Självklart!!

      Det tar nog aldrig slut. Och det blir inget eget barn här. Förmodligen blir det inget placerat barn här heller. Vi är helt odugliga, fruktansvärda människor... Typ.

      KRAM tbx <3

      Radera