Om att vara oförklarligt ofrivilligt barnlös. Fast för alltid.

Min man och jag är oförklarligt ofrivilligt barnlösa. Och vi kommer alltid att vara det. Det vet vi, och har vetat ett tag. Vi har verkligen försökt, men det går inte. Så är det med det, på nåt sätt.

För mig har det blivit mer och mer viktigt att tala om, att alla historier inte slutar bra. De slutar inte lyckligt. De slutar inte med att barnet kommer. Eller barnen.

Vi fick inget lyckligt slut. Men, vänta nu!! Är vi inte lyckliga nu då? Lever inte vi ett bra liv??

Joooo!!! Vi är lyckliga!! Vi har det bra!! Och vi trivs med livet!!! Absolut är det så!!

Men jag tror det är viktigt att tala om vi finns. Vi som inte fått det lyckliga slutet. Vi som hade "allt", utom ett barn.... NÄ nu var jag liiiite ironisk. :) Det är fortfarande viktigt att tala om att vi finns!!

Vi finns. Vi lever. Och vi har det trots allt bra!!

Så, när du pratar om att du är ofrivilligt barnlös (för det gör du väl???), glöm då inte att prata om oss som är det för alltid.

Kram på er i solskenet!!