Allergiska funderingar.

Vi har varit och hälsat på vår lilla hundvalp. Alltså, de är ju bara sååå söta, små och hjälplösa!! Nu var hon 2,5 vecka, så hon har öppnat ögonen och kravlar runt. De tar sig inte över kanten på den lilla "korg" där de ligger. Inte än, men snart.

Vår lilla valp är nog den minsta av dem. Än så länge. När de är 8 veckor brukar det inte skilja något på dem, säger uppfödaren. Just nu är killen störst. Han bökar undan de andra, så att han får mat... Typiskt killar, säger jag ;)

Och min barnlängtan är just nu större än på länge.

Jag kommer aldrig få gå runt med ett spädbarn i famnen, och tyst nynna vaggvisor. Stryka barnet över pannan och pussa på kinden....

Maken påstår att en hund är enklare. De gör oftast som man vill. Bara de får mat och kärlek. Ingen trotsålder, även om de minsann kan ha en egen vilja! Hahaha!! Vi har pratat minnen om hundar vi haft under åren (var för sig, i våra familjer) och vi har skrattat gott!

Många som är ofrivilligt barnlösa har husdjur. Katter eller hundar. Och de pratar om dem som sina bebisar. Det förstår jag inte. För en hund är ingen människa. Det är en hund. Och punkt på det liksom. Nu retar jag väl upp någon.... Jag hade en klasskamrat en gång som påstod att hon älskade sin hund mer än hon nånsin skulle kunna älska ett barn.... Det kändes mycket märkligt när hon sa det. Och det är mina åsikter, som jag har rätt till. Jag vill inte ha en diskussion om detta.... Jag tycker djur ska få vara djur, och inte kläs ut i människokläder. Det är inte naturligt för dem. (Okej om det är - 25 grader på vintern, men det är inte det jag menar...).

Bäst jag lämnar dem tankarna innan jag snöar in mig på nåt....

Ett helt annat ämne. Maken och jag försöker alltid handla så bra mat vi kan. Ni vet, ekologiskt, fair trade och allt vad det heter.... Svenskt kött, svenska grönsaker och frukter. Men hur kan det komma sig att det oftast är dyrare???  Man slipper ju fraktkostnad, samt onödig penicillin och gifter som sprutas på växterna. Om nu inte alla konsumenter vill/kan ta sitt ansvar och köpa närodlat osv osv, så kanske handlarna kan hjälpa till? I många affärer har jag sett att man tar samma pris för bananer, både de ekologiska och de o-ekologiska... Då får folk själva välja, men till samma pris. Det känns bättre, tycker lilla jag.

Den här veckan har jag mycket jobb. Och nästa vecka. Och veckan därefter har jag en stooor uppgift på skolan. Så nu lär jag veta att jag lever. Egentligen skulle jag övat i eftermiddag. Men jag åkte hem efter lunchen. Först gick jag på stan och köpte två presenter, som jag väntat med att köpa. Nu blev det bråttom. Sen åkte jag hem, tog en kopp kaffe och sen somnade jag i soffan. Och sov i en en timme.  I EN HEL TIMME! Suck. Det tog tid att vakna till liv igen. Sen har jag hållit på i köket. En massa småplock, som måste göras, men jag har inte tid. Tömma diskstället, sätta igång diskmaskinen, kolsyra nya vattenflaskor, tvätta en påse med äpplen (och pilla bort klisterlapparna), förbereda middagen genom att koka potatis till potatissallad, mangla handdukar i rummet bredvid, plocka undan högen med saker som samlats på köksbordet, plocka undan högen med saker som samlats på bänken.... ;) Det tar ju aldrig slut, liksom.

Så, nu har jag fått gnälla av mig lite. Har ändå njutit av solen och värmen. Haft några trevliga dagar utomlands med min ena kör. Kämpat med pollenallergin. Pussat lite extra på min man.

Lev väl, kära vänner! Försök att se det positiva i saker och ting!! Livet blir mycket roligare och bättre då - jag lovar!!