Funderingar och piano.

Jag är hemma. Sjukskriven. I två veckor. Egentligen vet jag inte riktigt vad det beror på. Ögat, tror jag. När jag inte ser så bra blir jag trött, och får huvudvärk. Det kan också bero på stress. Eller helt enkelt att jag har kommit ifatt allting. Och med allting, menar jag den slutliga ofrivilliga oförklarliga barnlösheten, utredningar och besök av olika socialtjänster i ett år, och en mycket intensiv månad med två underbara flickor, samt ett tungt avsked med desamma.

Eller nåt sånt.

Jag sover. Och sover och sover. Förmodligen har jag en hel del att ta igen. Jag känner mig dock inte deprimerad. Inte på nåt sätt och vis. Det är inte så tungt och jobbigt som det har varit tidigare.

Men jag funderar en hel del på framtida familjehemsbarn. Kommer det nåt till oss? Jag har tidigare sagt, att det gäller det här året ut. Nu är det bara 2,5 månad kvar. Ungefär.  Maken tycker inte alls så. Nähä. Vi tyckte ju det båda förut? Ja, men nu börjar det liksom om, när vi inte har några barn igen, menar han.

Min underbara vän Mary och hennes man är och hämtar hem sin lilla flicka... Så underbart härligt ljuvligt.... Jag gläds med dem, av hela mitt hjärta!! Och så önskar jag lite lite grand att det vore jag också. Men ändå inte. Vi vill ju inte adoptera (eller kan/får inte). Det är så oerhört roligt för deras skull!! KRAM!

I brist på annat, har jag fått ett piano. Eller det har alltid varit mitt, men det har stått hos mina föräldrar, och nu var det väl äntligen dags att få hem det till mig. Så nu är det stämt också. Spelar jag nu då? Nä. Pianostämmaren tog med sig halva pianot för att slipa upp filten på klubborna. Det var utslitet, och gör att tonen blir lite dämpad. Men sen, ÅÅÅÅÅ vad jag ska spela då!! Det har alltid hjälpt mig att spela piano. Om jag varit stressad eller lessen, då har jag satt mig en stund, och det har genast känts bättre. Men det kostar. 1 500 för stämningen (krävs dubbel stämning). Och sen ytterligare 1 500 kr för nedslipning av klubborna. Men då får jag sex nya elfenbensbitar till trasiga tangenter. Ska bara lyckas få bort de gamla, så jag kan få dit de nya.... Det fattas också åtta bitar på kortänden på tangenterna. Sex har jag hittat när jag plockat bort tangenterna en efter en och rengjort. Där var dammigt.... Förmodligen damm ända sen 1922 då min morfar fick det i present! Men det är ett fint piano! Nu talas det ofta om, att folk skänker bort sina pianon. Men om jag ska göra mig av med detta, ska jag tala om märket och numret (då kan man se årtalet) och då kommer jag nog få rätt mycket pengar, det är i fint skick, tyckte pianostämmaren. Det var i alla fall roligt! Att han tycker om det, och tycker det är fint, menar jag. Pengar kan ju kvitta, jag har inte tänkt sälja det.

Jaha. Då får jag väl sätta mig vid teven igen. Somnar kanske i soffan... Men sover säkert hela natten i alla fall!

Ha det så gott, ute i hösten!
KRAM