Plötsligt rasar livet....

Plötsligt rasar livet. Vad hände?? Jag ska försöka sammanfatta, men jag ser inte vad jag skriver, så ursäkta om det är stavfel...

Förra veckan fick jag s k aura. Det är när jag får blixtrar och mönster för ögonen. Det brukar hålla på i en halvtimma, och kan följas av migränhuvudvärk. Nu fick jag inte huvudvärken. Det gick över och kändes okej.

På lördagen, två dagar senare, körde jag bilen 1,5 tim till min mans moster. Inga problem då. Men när vi sitter där och dricker kaffe, får jag aura igen. Aj då! Vad hände?

Inte nog med det. Ännu en gång får jag blixtrar och mönster för ögonen... Sen går jag in i dimman. Jag somnar i bilen hem, är inte riktigt kontaktbar, för jag kommer inte ihåg vad som hände. Vi kom fram till mina föräldrar, vi skulle äta middag hos dem. Men jag bara låg i soffan. Nu hade jag fått ont i huvudet också. Inte migränont i ena halvan av huvudet, utan det flyttade sig i hela huvudet. Mina föräldrar och min man pillar i mig lite mat, och jag dricker vatten. Jag ser inte längre. Jag kan inte fokusera blicken, och fattar inte vad som händer.

Sen vänder det plötsligt, och blir lite bättre. Vi åker hem, och jag sover gott hela natten.

Men nästa morgon är det sämre igen. Maken kör in mig till akuten. Där går det snabbt, på en timme är jag undersökt. EKG, blodprover, puls och blodtryck. Inget konstigt. Lite lågt blodtryck bara. Jag får göra en datortomografi på huvudet. De är rädda att jag fått nån blödning i huvudet. Men, det visar inget. De kan inte se nån förändring i huvudet jämfört med bilderna från i våras. Och det är väl tur det.

Jag läggs in på sjukhuset för observation. Och för att göra en lång historia kort, så blir jag ju lite bättre. Men bara lite. På måndagen kommer min mamma också, så både min man och min mamma sitter hos mig den dagen. På kvällen får jag åka hem. De kan inte säga vad som hänt mig. Men, jag ser ju fortfarande inte??

Jag får remiss till ögonläkare. När? Det tar nog tid, för det är ont om ögonläkare. Blir jag inte bättre får jag höra av mig igen. Jag är sjukskriven den här veckan, jag kan ju inte jobba! Jag kan inte köra bil. Jag ser ju inte!!

Idag är det onsdag, det har gått nästan en vecka sen första blixtrarna. Men jag är inte mycket bättre... Jag sover bra på natten, i alla fall. Men jag ser inte teven. Jag tittar, men det är jobbigt. Jag kan inte läsa textteven. Eller tidningen. När jag försöker läsa, måste jag läsa om hela tiden. Det är suddigt. Oklart. Och jag har fläckar hela tiden. Vid några tillfällen har jag sett att mina kläder är röda, att rummet är rött. Men, när jag tittar närmare, så ser jag ju att tröjan är svart... Konstigt.  I vanliga fall ser jag ju bara på ett öga. Så jag är sååå rädd om det lilla ögat jag har kvar... Vad är det som händer med mig???

Hälla upp nåt i ett glas, funkar inte. Plocka blommor (försökte vara lite ute i trädgården), funkar inte. Jag ser inte var de är. De flyttar på sig.

Jag vet inte hur jag ska förklara det. Ibland är det tydligt att jag ser dubbelt.

I morrn ska jag till min optiker. Jag måste börja nånstans! Jag litar på min optiker och tycker om henne. Om det är nåt fysiskt fel på ögonen så hittar hon det. Annars kanske hon vet vart jag ska gå vidare. Jag kände att man inte riktigt brydde sig om mina ögon på sjukhuset. Tyvärr. Men, jag får väl stöta på ögonläkaren om jag inte blir bättre.

Tänk om det inte rättar till sig!! Tänk om jag aldrig mer kan läsa en bok... Sticka, sy. Skriva, måla. Det är tråkigt att gå hemma och inte kunna göra nåt!!

Idag har min mamma varit hos mig. Vi gick en sväng i solen, nästan en timma. Men jag vill inte gå själv, tänk om jag inte hittar hem igen! Men det var skönt att vara ute lite.

Ja, så här kan det bli. Utan att man vet varför....