En vän.

Jag har en vän, som inte bor i Sverige längre. Hon har ett par år kvar till 40, men hennes sambo är nog 5-10 år äldre än henne. Han ha en son, som är runt 20 år. Hon har inga barn.

Häromdagen skrev hon på facebook, att hon inte kunde sova, och därför lyssnade på sommar i P1. Men det hjälpte inte, hon somnade inte. Jag skrev tillbaka till henne, att det var ju ett underbart program (Klara Z, jag skrev om det förut). Hon svarade då, att ja - det var det, och kanske därför hon inte kunde sova. Oj, tänkte jag. Kanske har hon samma "problem" som vi? Mitt svar till henne var snabbt. Jo, jag tyckte det var ett bra program, och igenkännings-faktorn var mycket hög. Just det svarade hon inte på, men undrade om vi kunde ses när hon kommer till Sverige om några veckor...

Tänk. Det här med ofrivillig, oförklarlig barnlöshet - det är inget man pratar om.

Synd. För det kan hjälpa att känna att man inte är ensam. Att det finns fler som kämpar med samma tankar, och samma känslor.

Det är snart ett år sen vi gjorde vårt fjärde försök. Det försök som kändes så rätt, det kunde inte gå fel! Men det gjorde det. Missfall i vecka 8. Igen. Annars hade vi väl haft en liten tvåmånadersbebis nu...

Nä. Det hjälper inte att grunna på det, att tänka så. Men tankarna vandrar dit de vill, ibland.

G'natt med er, och en kram till er som läser!