Ängeln.

Idag för 13 år sen mötte jag en ängel. Ängeln satt hos mig, strök mig ömt över pannan och viskade: "Kämpa, Hönsis! Kämpa!". Och jag kämpade. Jag kämpade mig igenom en 18 timmar lång operation. Allt mitt blod byttes ut. Jag förlorade synen på vänster öga, luktsinnet och en stor del av min balans. Hormonerna blev sjösjuka. Håret klipptes kort, blev tunt och lockigt. Huvudvärken förändrades, och den Stora Tröttheten infann sig. Jag måste äta medicin fyra gånger varje dag i resten av mitt liv. Men ängeln hjälpte mig, och tog bort mitt minne för de tre värsta veckorna. Jag slipper minnas hur ont jag hade, hur dåligt jag mådde.

 Ängeln gav även min Mor kraft, och min Far stöd - så de fanns där för mig, hela tiden.

Jag kunde senare möta dagen med ett leende, även om jag måste tillåta mig att bryta ihop lite nån dag ibland.

 Men det var så jag kämpade mot min cancer i huvudet, och det var så jag vann. Träffar du mig idag, på dagen 13 år senare, ser du inte mycket av den kampen... Jag är ganska vanlig igen...

Jag lever ett bra liv.