Fortfarande positiv.

Ja, jag är faktiskt fortfarande positiv. Konstigt nog. Ibland känns det som om ett elände alltid följs av ett annat, som följs av ett annat, som....

Det gick faktiskt bra på jobbet idag. Funkade bra. Det var bara en kollega som jag faktiskt fräste lite åt. Jag fick en sån onödig kommentar, och i mitt lite obalanserade tillstånd just nu, fixade jag inte det. Men det blev ingen stor grej.

Eftermiddagen var riktigt bra! Jag var på ett möte, vi var ganska många, så det var mycket information. Men så fick vi prata i grupper och diskutera. Och det jag sa räknades. Det var jag som fick framföra våra åsikter inför alla, och de skrevs upp på tavlan och det var det vi utgick från sedan. Det kändes ganska bra, kan jag säga.

Hem och gråta lite, då. Jag kan ju gråta för allt, just nu. Men den här gången var det för Stefan Livs skull. Eller egentligen för hans fru och två barns skull...

Veckans höjdpunkt är sången, och så blev det idag också. Riktigt bra! Jag får ny energi!!

Sen kom jag hem till min man, som var arg, lessen och besviken. På sin mamma. Det handlade om den begravning vi ska gå på. Min man har sagt nej, när han fick frågan om han vill vara med och bära kistan. Han vill helt enkelt inte. Och det tycker jag man ska respektera. Jag har stöttat honom i det, och vi har pratat en hel del om det. Nu hade hans mamma blivit arg, och sagt att det var hans skyldighet, att han skämde ut sig själv och hela släkten... Man gör inte så, sa hans mamma. Och även om jag blir lite sur och besviken på henne, jag också, så kan jag inte säga det till min man. Jag vill att han har en bra relation med sin mamma. Som naturligtvis har sin sorg nu. Och kanske inte tänker klart heller. Det kommer bli en tuff begravning, av flera olika skäl. Suck. Jag hade behövt lite mer positivt nu.

Nu sover han, min älskling. Han somnar tidigt på kvällen. Jag är så himla pigg ikväll, att jag inte ens har gått och lagt mig. Och hungrig är jag också!! Visst är den här hungern ett bra tecken, om man vill vara gravid??? Jag har dessutom fått en del akne i ansiktet igen.... Men det är väl också ett bra tecken, då?? Jag har för mig att jag känt av det, när jag varit gravid tidigare...

Man letar tecken, och tolkar hela tiden. Så knasig man är. Förra gången var jag så säker på att jag skulle vara gravid, att jag inte ens behövde testa, tyckte jag. Ingen blödning, ingenting då. Då visade det ett plus, men väldigt svagt. Kliniken bad mig testa igen, efter fyra dagar ungefär. Då var det ett minus, och vips kom blödningen. Ett riktigt tidigt missfall. DET var en stor sorg.

Nä, nu skulle jag ju vara lite positiv igen.

Jag var lite nervös i dag på morgonen. Jag skulle få besök på jobbet, av ett riktigt proffs, ni vet en sån som skriver böcker. "Tänk om hon säger att jag gör fel", gnällde jag för min man. Han svarade lugnt, "då har hon väl skrivit fel i sin bok". Då bara log jag med hela ansiktet, och den goa känslan satt i hela förmiddagen. Hon sa ju faktiskt inte att jag gjorde fel heller... :)

I morrn är jag ledig. Jag ska nämligen till Stora Sjukhuset. Ett rutinbesök hos onkologen. Jag går fortfarande dit var 4-6:e månad. Känns rätt tryggt. Och jag har en underbar läkare!! Så det är inget jag oroar mig för.

Nähä, en macka innan sängen kanske???

G'natt...