tisdag 13 september 2011

Berätta?!

Nej, jag tänker inte berätta för nån.

Eller jo, några vet om det. Våra föräldrar och ett av mina syskon och ett av mannens syskon. Sen får ingen mer veta. Inte än. Men om det blir ett missfall, så kommer vi tala om det. För då är det skönt med lite stöd.

Min chef var på mig idag och frågade. Jag lyckades snirkla mig ur det hela. När ska ni få veta då??? undrade hon nyfiket.... Jag typ svarade inget. Antar att jag måste berätta för henne. Men då ska hon jäklar inte tala om det för en enda!!!!!!

Det första FET vi gjorde resulterade i missfall. Och då kom blödningen på samma dag som i dag. Så idag har jag sprungit på toa och kollat hela tiden. Men ingen blödning än. Fast det ska väl inte komma nån?????? Den tredje FET vi gjorde resulterade också i missfall. Det kom som om det skulle vara på torsdag. Jag tror att jag kommer dra lite efter andan på fredag, om allt gått bra så långt då.

Det är en liten kämpe som valt att fästa i mig. Så här rörigt har vi aldrig haft det under en ruvarperiod. Dödsfall i familjen, jag låg på sjukhus, oerhört stressad på jobbet, båda mina föräldrar är sjuka, och så en hel massa annat.... Men det här lilla strecket hade nog bestämt sig för att fastna. Hoppas nu att det vill vara kvar också!!

Har jag några tecken på graviditet än då? Nja, vet inte så noga. Jag är trött, väldans trött. Och det minns jag sen tidigare. Jag har fått finnar i ansiktet, det har säkert också med hormonerna att göra. Jag är typ hungrig hela tiden, men orkar inte äta så mycket. Vet inte om det har med graviditeten att göra, eller om jag bara "hittar på"... Vi får väl se.

Tidigare, min allra första och spontana graviditet (då jag fick missfall i vecka 8) då hade jag en massa halsbränna och mådde ganska illa. Det har jag inte märkt än.

Vi har ett par i vårt yttre bekantskapskrets. De har gjort tre IVF hos landstinget. Inget fäste ens. Men efter det blev hon gravid av sig självt. Allt såg bra ut, och de fick en tid för ultraljudet, i vecka 13. Dagen innan det var dags fick hon missfall.... Jag har inte pratat med henne, men tänker ofta på henne...

Nä, nu ska jag ägna mig åt lite positiva tankar i stället!!! Jag tänkte gå och sjunga ikväll, och det piggar alltid upp!!

Kram på er alla!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar