måndag 11 september 2017

Förlåt.

Okej. Förlåt för att jag inte skrivit något på så otroligt länge. Det längsta uppehållet som jag har haft i bloggen, tror jag. Det var inte meningen. Förlåt!

Jag har nog tappat de få stackars läsarna jag hade.... Fast ni var (är?) rätt många i alla fall...

Våren gick, och sommaren kom och gick. Och hösten kom. Fullt upp hela tiden. Jag tog min examen i juni. Jag läste på deltid i två år (50%), något som brukar ta 2,5 år på heltid.... ;) Men mycket hade jag nytta av att ha lärt mig tidigare. Och sen var jag flitig, och ambitiös och ivrig. Jag VILLE bli klar i juni. Samtidigt var det ett blandad känsla, när jag väl var klar. Jag tänkte ungefär: "Oj då, det gick?!"

Så en vecka i början av juni var vi i London. Vi brukar åka dit varje år, men mer på hösten eller våren. Nu ville vi ha lite varmare, tänkte vi. Jaså? Det hade inte varit så varmt i London sen 1977, vi hade 34 grader varmt.... Om man är på stranden eller vid en pool är det helt okej, men inte i en storstad.... I hotell utan aircondition....

Sen jobbade vi några veckor, och så var vi lediga fyra veckor tillsammans. Då passade jag på att kidnappa min man!! Han fick ett "brev" kvällen innan, där det stod att vi skulle åka kl 6.45 nästa morgon, vara borta tre dagar - packa snygga och lite sköna kläder!! Vi åkte buss och tåg, och hamnade i Malmö, och var en dag i Köpenhamn. Riktigt trevligt - och han blev nöjd och överraskad!!

Vi har varit en del i svärmors sommarstuga, och så på Öland förstås. Härligt med sommar!! Även om vi nog väntat lite efter den där riktiga värmen.... Alltså sommarkvällarna? Har vi suttit ute och njutit nåt...? Nja, inte så mycket som vi brukar, tyvärr....

Vi hade sparat en veckas resa till i slutet på augusti. Vi tog bilen och körde ner i Europa. Vi var på Formel 1 i Belgien, en dröm för oss båda. Sen blev det turistande och öl-botaniserande resten av tiden.... En otroligt härlig och underbar resa!! Vi har så kul ihop, min man och jag!! Få äta ute, dricka och äta gott, bli lite bortskämd.... Pyssla om lite.... <3 Vi behöver det.

Nu är hösten här, känns det verkligen som!! Jobb och jobb igen. Jag jobbar nu 75% fram till jul, sen får vi se. Så "mycket" har jag inte jobbat på många många år känns det som.... När vi började med ivf'n jobbade jag 75% (har ju med mig en sjukersättning på 25% pga hjärntumörer). När det var jobbigt med IVF och det till slut inte gick som vi ville, pausade jag lite och jobbade då 50%. Och till slut sa jag upp mig. Och så började jag läsa, och då jobbade jag ju redan 50% på nya stället. Så egentligen har jag ja haft mycket mer nu.... Men det har varit så oerhört roligt!!!

Barnlängtan då?? Jodå, den finns kvar. Jag har väl kommit till insikt med att den aldrig försvinner. Men jag kan hålla den under kontroll.... Min syster har en ljuvlig liten ettåring, och vi har umgåtts jättemycket under våren och sommaren. Min syster släpper inte riktigt in mig.... Jag har inte fått byta blöja, t ex :D :D :D. Min svägerska och min bror lämnade med glädje över sina tre barn! Men min syster har sin dotter väldigt nära sig själv.... Det var riktigt tufft för henne som mamma att lämna på förskolan.... ;) Och där kan jag som pedagog och med en massa erfarenhet från förskola och förskola inte säga nånting!! För jag har ju inget eget barn..... Men det skulle min syster aldrig säga. Men det är ändå så på nåt vis. Jag hade så gärna velat bli gudmor till denna lilla tjejen, men det blev inte så. Jag skrev en sång till henne, som jag sjöng på dopet i stället.

Jaha. Ledig dag idag. Har klippt häcken. Sen var jag trött.... Hahahaha!! Är man ledig en helg, då vilar man, för det är ju i alla fall helg. Är man ledig en veckodag, då arbetar man och gör en massa olika saker.... Lite dumt.

Tack för att du läser!! Jag tittar ju in här ganska ofta, och försöker svara på era kommentarer - så kommentera gärna!!

Lev väl!!

7 kommentarer:

  1. Kul att höra ifrån dig gumman! Grattis till examen, fantastiskt jobbat!! Skönt att sommaren varit bra för er! Att inte bli mamma måste vara en sorg men livet utan barn kan oxå vara enklare på ett sätt. Jag som blev mamma till ett sjukt barn som i 1års tid suttit inspärrad på olika sätt tycker att mammalivet suger men ändå så är jag glad att jag fick honom. Så det är blandat men jag tycker du ska försöka njuta av det du kan göra. Kanske luddigt och svårt att förstå men hoppas jag inte gör dig arg med min kommentar *hm*. Kram på dig iallafall! Genus Longing

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår dig precis, fina du!! Man vet aldrig i förväg vad Livet kommer bjuda en, och tur är väl det. Min övertygelse är dock, att vi får aldrig mer att bära än vad vi klarar av. Du är stark!!! Jag tänker ofta på dig (er), och skickar lite styrkekramar <3<3<3
      /Hönsamaja

      Radera
    2. Tack vännen! Kram Genus Longing

      Radera
  2. Kul att få en uppdatering! Verkar som att ni har haft en bra sommar och grattis till examen! Jag vet hur du menar med att längtan alltid finns men att ändå kunna ha den under kontroll. Däremot vill jag personligen inte höra av de som har barn att jag ska njuta av att inte ha barn. Jag förstår att det finns de som får sjuka barn och att det är jobbigt och att det då kan komma tankar om att livet utan barn är enklare. Och jag förstår att det inte bara är lycka och glädje att vara förälder. Men jag vill inte höra det för jag tror att det är väldigt få föräldrar som skulle välja bort sina barn om det gick. Jag tror att även föräldrar till sjuka barn skulle välja sina barn om valet stod mellan barnet och kronisk ofrivillig barnlöshet resten av livet. Förlåt om jag sårar någon nu men det är vad jag tror. Jag är ju givetvis påverkad av min situation och föräldrar till sjuka barn är ju påverkade av sin situation. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du missuppfattade helt vad jag menade men jag är inte förvånad. Mvh Genus Longing

      Radera
  3. Hej!
    Första gången jag kikar in här tror jag.. Å jag vill gärna följa dig =)
    Vi är nog i en liknande situation ang. vår barnlöshet

    Kram B <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hittade hit!!
      Tråkigt att vi är i en liknande situation, om du fattar hur jag menar... ;) Men ändå lite skönt att veta att man inte är ensam.
      KRAM!

      Radera