Allt ska hända i maj?

Försommar. Jomenvisst. Ena dagen är det 28 grader varmt, och sen vänder det och är bara 14. Alltså hälften. Men, jag klagar inte. Här skiner solen på mig. På andra ställen i vårt avlånga land slåss man mot översvämningar....

Ännu en månad har gått. Vips, så tar även maj slut. Wow, liksom.

Jag har massor på jobbet. Och massor på skolan. Och där emellan ska vi hinna hälsa på lilla hundvalpen. Hon är bara för söt och go alltså. Jag är tokkär. När vi varit hos henne, drömmer jag om henne på natten. Det gör maken också, söt som han är.... Vårt liv kommer bli annorlunda, helt klart.

Jag har tidigare reagerat lite på de som inte haft några barn, och säger att deras katt eller hund är som deras bebis. Så känns det inte för oss. Jag har också retat mig på min kusin, som även skrivit under med hundens namn på julkort.... Visst kommer vår lilla hund vara som en familjemedlem. Men det är ändå en hund. Inget barn. Vår barnlängtan finns ju kvar. Och det är det vi har jobbat med och mot. Att den alltid kommer finnas där. Men, vi kan lära oss att leva med den.

På min Facebookprofil har jag lagt upp en pin, med att det är vår dag på lördag. Det är ofrivilligt barnlösas dag då. Jag brukar göra det, men jag kan inte minnas att jag fått såna reaktioner som i år.... Många har gillat bilden. Flera har skrivit "Kram" och lagt till hjärtan. Han som är utvecklingsledare på min utbildning skrev ett långt inlägg, där han berättade att de hade fått vänta länge innan de fick barn, och att det minsann inte är självklart att "skaffa" barn. Min chef skrev att hon inte tror att de som har barn, kan förstå hur det är att inte ha men att vilja.... Jag vet att hennes dotter kämpar med IVF. Det är ju inte så ovanligt som vi tror. Men det pratas fortfarande för lite om det.

Idag körde jag småvägar hem från jobbet. Vägen är närmaste, men tar längst tid, pga att vägen är liten, smal och krokig. Jag var tvungen att stanna, och plocka lite midsommarblomster med mig hem. Inte många, bara några kvistar, som nu står i en vas på köksbordet. Jag älskar blommor. Helst vill jag plocka dem överallt och alltid. Men oftast är de ju vackrast där de växer..... Men nu kunde jag inte motstå. De kommer ju bara stå ett par dagar, innan kronbladen faller. Men, jag tänker njuta av dem så länge det går!

Det är något som jag försöker leva efter. Att njuta. Av det lilla eller det stora. Vad det än är, bara stanna upp, andas och försöka lugnt och stilla bjuda på ett leende. Nu ser ni mig som en tok, som är ute och går, plötsligt stannar upp och ser sig omkring, fånigt leende. Nä, jag menar ju inte så. Jag kan t ex göra en rabarberpaj som vi sitter ute i trädgården och äter en söndag.... Bara för att, på något sätt. Då njuter vi. Det är gott, det är vackert, det är egenodlat. Sen får vi gå en långpromenad bara för att bli av med de extra kalorierna, men det kan det vara värt.... ;)

Jag försöker ringa till mina föräldrar lite oftare. De blir inte yngre. Jag vill ha en tät kontakt med dem. Det får inte vara så, att jag inte hinner ringa till dem. Men, det är mycket just nu.... Mikropauser är bra. Jag får inte glömma bort mina vänner heller!!! Kära C, om du läser detta - vi MÅSTE verkligen träffas snart och uppdatera varandra lite. Det är inte bra att fika, men det är ett perfekt sätt att i lugn och ro, kravlöst få sitta och prata lite. Så, vad sägs om det? (Men inte den här veckan eller nästa. Det lugnar ner sig lite när skolan slutat. Hoppas jag. I midsommarveckan är jag helt ledig!! ;)

Nu ska jag fixa lite middag till min käre make. Han har sovit borta i natt, med jobbet. Så jag längtar lite efter honom.

Kram på er!