Tunga tankar.

Vad är det jobbigaste med att vara ofrivilligt barnlös?

Konstig fråga kanske. Men jag hittade den i ett forum för ett tag sen, och har funderat lite på den sen dess.

Jag vet att jag har skrivit det förut. Jag tycker det är tungt att det inte kommer någon efter mig. Det tar slut med mig. Vem tar hand om mig när jag blir gammal?? Jag har tvingat maken att lova att vi ska dö samtidigt, men jag vet ju egentligen att det inte går att tänka så. Vem tar hand om mina saker? De saker jag ärvt och fått från min släkt?

Nu när svärfar dog i somras, har många andra tankar väckts. Jag har letat upp det så kallade Vita Arkivet. Vi ska fylla i det, maken och jag. Vi har pratat tidigare, men inte på allvar, känner jag. Kanske ska vi titta över det där med arv också. Skriva testamente? Inte roligt att tänka på, men jag tror det är bra att göra det.

Många tunga tankar det här sommaren. Men, jag tror det kommer bli bättre. Så småningom.

Kram!