måndag 4 juni 2012

Svarta hålet.

Och så har jag trillat ner i det svarta hålet igen.

Nu var det ett tag sen. Men den här gången är det inte så enkelt att komma upp. Jag var hos kuratorna idag, och hon sa att det var helt okej att fortsätta trilla ner i det där hålet. Hon är övertygad om att jag inte kommer stanna där så länge, utan kravla mig upp. Hoppas jag gör det snart.

Jag vill inte var här nere, i det svarta hålet...

:'(

12 kommentarer:

  1. Tänker på dig ofta, ofta och önskar att du snart ska få kraft att kravla dig upp igen, svarta hål är ingen trevlig plats att vara på. Fy.

    SvaraRadera
  2. ses snart??? verkar som vi är i det svarta hålet både du och jag just nu... Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är faktiskt ledig på torsdag... Kan du då? Kram

      Radera
    2. lite körigt just på torsdag, jobbar bara till 13, men har tid med en vårdtagare på vårdcentralen kl. 14 och vet ju inte när vi är klara där och han får åka hem. Nästa torsdag jobbar jag kvällen, börjar 16... ledig då?? ses på fm?? Kram

      Radera
    3. Nästa vecka måste jag jobba torsdagen... sista dan, så det händer mycket nu.... :(

      Fredag eftermiddag?? Jag kan vara hemma till kl 14. Eller lördag?? Kram

      Radera
  3. Usch, jag känner igen mig. Hur sjutton ska man kunna undvika det där hemska svarta? Hoppas det vänder snart.

    SvaraRadera
  4. Tänker mycket på dig , hönsamaja. Måtte det snart vända och bli bra tider. Stor stor kram och du förtjänar verkligen det bästa.
    Pepparmint

    SvaraRadera
  5. Tack fina ni... Jag vet ju att ni finns därute, nånstans. Och jag är så tacksam för era tankar, och varma kramar... Det bara blir så, att jag kommer trilla ner i det där hålet nån gång ibland. Nu är jag där, och det är lite knepigare än vanligt att komma upp. Men jag kommer väl upp så småningom...
    KRAM!!

    SvaraRadera
  6. Jag har dessvärre inte så många kloka ord att dela med mig av förutom att jag tänker på dig och hoppas att du mår bättre snart och kramkramkramkram

    SvaraRadera
  7. Skickar en bamsekram.
    Jag vet att inte många ord hjälper...det spelar som ingen roll vad nån säger, när man sitter där nere på botten och försöker hålla näsan ovanför vattenytan.
    Been there, done that, know the feeling... Vad mer kan jag säga?!
    Upp ur gropen kommer man, när man är redo. Det kommer av sig självt. Ingenting som går att pressa fram.
    Snart är det sommarlov och vi får förhoppningsvis njuta av lite sol. Vi blir iallfall lediga och kan fokusera på oss själva lite mer.
    Hoppas det vänder snart.
    Stor kram än en gång
    /Kirane

    SvaraRadera
  8. Jag försöker dra dig upp med mina tankar, även om jag vet att det inte går.. Jag har också varit i hålet många gånger och vet att det går att komma upp, men det är ingen tröst när man väl är där nere!
    Sänder en kram från en helt okänd person (jag) och hoppas att det värmer något.

    SvaraRadera